arrow

Mozarts C-moll mässa

Före sitt Requiem skrev Mozart Mässa c-moll, även den storslagen och pampig med dramatiska körsatser och gudomligt vackra solopartier. Daniel Harding, Radiosymfonikerna och Radiokören bjuder på musik av Mozart i sitt esse.

Inför Mozarts besök hemma i Salzburg tillsammans med fästmön Constanze 1783 hade han lovat att skriva en ny mässa. Mässan blev inte färdig i tid, så vid premiären kompletterades den med avsnitt ur hans tidigare mässor. Constanze själv var sopransolist vid uruppförandet. Mässan färdigställdes aldrig men räknas ändå bland Mozarts främsta verk. Benjamin Britten skrev sångcykeln Serenade för tenorsolist, valthorn och stråkorkester på 1940-talet, mitt under brinnande krig. Sångerna skildrar nattens olika sidor: mörk och skrämmande, men också lugn och trygg. Konserten inleds med en kort symfoni, Mozarts Symfoni nr 32 G-dur, sprallig och levnadsglad som en bra konsertöppnare skall vara.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER arrow RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios symfoniorkester är en av Europas bästa och mest mångsidiga orkestrar. Deras repertoar innefattar såväl älskade klassiska verk som ny musik av spännande samtida tonsättare och samarbeten med framstående populära artister i en ständig strävan att utvecklas och bryta ny mark. Orkesterns omfångsrika och högklassiga musicerande har belönats med ett otal priser och lovord i musiktidskrifter och de gör regelbundna gästspel på internationella festivaler och konserthus. Med en sällsynt känsla och lyhördhet, ödmjukhet inför musiken och tillsammans med chefsdirigenten Daniel Harding ligger orkestern i musikalisk framkant på världens stora scener.

Radiokören är ensemblen som tar ut riktningen för andra att följa. I över 90 år har de förvaltat den svenska a cappella-traditionen och det legendariska klangidealet som Eric Ericson skapade på 1900-talet och bjuder samtidigt på en framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar från tidig musik till helt nyskrivna verk. Körmedlemmarnas förmåga att växelvis sjunga solistiskt och i nästa stund smälta in i körens tätt sammanvävda klang skapar ett instrument som har kallats en av världens bästa körer. Över hela världen prisas deras inspelningar och konserter och med sin chefsdirigent Peter Dijkstra fortsätter de ständigt att utvecklas.

Daniel Harding slog igenom tidigt som dirigent efter att ha varit assistent åt både Simon Rattle och Claudio Abbado i tonåren. Han började sin musikaliska skolning som trumpetare men är i dag en av världens mest eftertraktade dirigenter. Han har gjort många kritikerrosade och prisbelönta inspelningar, bland annat vann han en Grammy 2010 för Brittens Billy Budd. Harding är sedan 2007 chefsdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. Han är även chefsdirigent för Orchestre de Paris, förste gästdirigent för London Symphony Orchestra, konstnärlig medarbetare vid New Japan Philharmonic och konstnärlig ledare för Ohgahallen i Japan.

Genia Kühmeiers internationella karriär tog fart 2002 då hon vann den internationella Mozarttävlingen i Salzburg. 2003–2006 var Kühmeier medlem av ensemblen på Wiener Statsoper där hon bland annat sjöng Pamina som blivit något av Kühmeiers signaturroll och som hon sjungit på åtskilliga scener i såväl Europa som Amerika. Ytterligare höjdpunkter i Kühmeiers karriär inkluderar debuten på la Scala 2002 under Riccardo Muti. Hon är en återkommande gäst hos välrenommerade konserthus och festivaler och har framträtt med orkestrar som Wien- och Berlinfilharmonikerna, Bayerska radions orkester och Staatskapelle Dresden.

Chris Parkes är solohornist i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan höstsäsongen 2010, och hjärtligt välkommen är han här hos oss i Berwaldhallen. Han kom närmast från ett par år på den prestigefyllda posten som solohornist i Royal Philharmonic Orchestra i London, dessförinnan satt han i London Philharmonic Orchestra. Chris är även medlem av den berömda kvintetten Fine Arts Brass Ensemble.

Musiken

Ungefärliga tider

Wolfgang Amadeus Mozarts Symfoni nr 32 från våren 1779 har ibland omtalats som den så kallade Symfoni i G-dur K 318. Vad menas nu med detta? Den passar inte in i symfoniformen som förväntat, i alla fall inte som förväntat efter Mozarts tid. Verket är mer av en italiensk uvertyr (sinfonia) – och så ändå inte riktigt det heller. Musikforskarna har undrat vad Mozart ”skulle ha det till”. Man har trott på en uvertyr till sångspelet Zaide eller den operalika skådespelsmusiken till Thamos, kung av Egypten, men det anses inte längre sannolikt. Frågan är ju också om det spelar någon större roll. Musiken är briljant och effektivt formad, av precis rätt längd för sitt innehåll, vilket som vi vet inte är någon självklarhet i musikens värld. Symfonin skrevs kort efter Mozarts återkomst till Salzburg från den ödesdigra resan 1777–79, i arbetssökande syfte, genom Tyskland och till Paris. I den franska huvudstaden avled modern, som han rest tillsammans med, och inte blev det något jobb heller. Det enda mer betydande verk som skrevs under den långa resan var Symfoni nr 31, långt mer berömd än nr 32 och kallad Paris. Där erbjöds han förresten faktiskt tjänsten som slottsorganist i Versailles, men vid det laget var Mozart hjärtligt trött på Frankrike och dess invånare. Mozart använde senare faktiskt själv Symfoni nr 32 just som operauvertyr, vid ett framförande i Wien 1785 av en opera av Francesco Bianchi.

Gunnar Lanzky-Otto

Wolfgang Amadeus Mozart

Född: 27 januari 1756 i Salzburg, Österrike.

Död: 5 december 1791 i Wien, Österrike.

Verk: Komponerade första symfonin vid fyra år, första operan vid 11. Skrev symfonier, pianokonserter, operor, kammarmusik, mässor och mycket annat, sammanlagt ca 600 verk. Anses som en av musikhistoriens viktigaste tonsättare.

Underbarn?: Spelade piano från tre års ålder, violin från sex. Reste runt i Europa med pappa Leopold och visades upp som underbarn.

Vid andra världskrigets utbrott befann sig Benjamin Britten och hans partner, tenoren Peter Pears, i USA. Pacifister som de var beslöt de sig för att stanna där på obestämd tid. Det kom att bli tre år, en produktiv och konstnärligt utvecklande period för den med tiden allt mer hemlängtande tonsättaren. Till de första verk som skrevs efter återkomsten till England hör Serenad för tenor, horn och stråkar från 1943. Hornlegenden Dennis Brain var vid denna tid bara drygt tjugo år gammal, men redan vida berömd och i full färd med att beställa solokonserter åt sig själv. Han bad Britten att skriva ett stycke för honom och resultatet blev alltså detta mästerverk med sin inte så vanliga solistkombination, där tenorstämman naturligtvis vigdes åt Pears. Serenaden tillägnades Edward Sackville-West, en urtypisk engelsk kulturexcentriker, musikkritiker och författare av glömda noveller som The Ruin: A Gothic Novel och Piano Quintet. Med Britten hade han samarbetat kring radiopjäsen The Rescue, byggd på Homeros Odysséen, och han arbetade hårt för att hjälpa unga brittiska tonsättare att få deras musik spelad.

Serenaden omfattar sex för engelsmännen välkända dikter från 1400-tal till1900-tal av Cotton, Tennyson, Blake, en anonym Dirge (sorgesång), Ben Johnson och Keats. Britten tyckte om musikalisk symmetri och sångerna flankeras av prolog respektive epilog för solohorn. Om dessa hornsolon är det viktigt att veta att de ska spelas på hornets naturtoner utan korrigering med hjälp av ventiler, vilket ursprungligen var Brains förslag och gillat av Britten. Lyssnaren kan lätt få för sig att något är galet, att solisten ”spelar falskt”, inte minst då man i resten av serenaden befinner sig i den ”trygga” tempererade stämningen. Med tanke på alla felgrundade missförstånd sägs Brain med tiden ha ångrat sin idé. Men det är alltså så det ska låta – när det låter fel så är det rätt. Sackville-West menade att serenaden handlar om natten den allt längre skuggan, det avlägsna taptot i solnedgången sömnens tunga änglar, men också om den dolda ondskan ormen i rosens hjärta, aningarna om synd i människans hjärta. Keats avslutande dikt ackompanjeras av enbart stråkar eftersom hornisten ska hinna ta sig ut bakom scenen för att i osynlighet spela sin epilog, identisk med prologen.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Benjamin Britten

Född: 22 november 1913, Lowestoft, Storbritannien.

Död: 4 december 1976, Aldeburgh, Storbritannien.

Studier: Britten introducerades för tonsättaren Frank Bridge i de tidiga tonåren och det resulterade i tonsättarlektioner. Britten studerade senare komposition även på Royal College of Music i London.

Övrigt: Musikforskaren Philip Brett konstaterar att Britten ”är en nyckelfigur i den brittiska musikkulturens tillväxt under andra hälften av 20-talet, hans effekt på allt från opera till förnyelse av musikutbildningen är svår att överskatta.”

Verk i urval: Brittens verk spänner opera, kör, solosång, kammarmusik, orkestermusik och filmmusik som operorna Peter Grimes, Billy Budd, Döden i Venedig, kyrkospelet The Prodigal Son, orkesterstyckena The Young Person’s Guide to the Orchestra och Variationer över ett tema av Frank Bridge, Spring Symphony och WarRequiem för kör och orkester samt körverken A Ceremony of Carols, Hymn to St Cecilia och Rejoice in the Lamb.

Om inspelad musik: Mamma Edith Britten, som var en begåvad amatörmusiker, gav den unge Benjamin pianolektioner och anordnade musikaliska soaréer i hemmet. Sålunda var Britten en av de sista tonsättarna som växte upp med endast levande musik eftersom hans pappa vägrade att införskaffa såväl grammofon som radio.

Tyvärr lyckades Wolfgang Amadeus Mozart aldrig fullborda sina båda främsta körverk. Hans Requiem kunde inte bli färdigt därför att han avled mitt under kompositionsarbetet. Det är lätt att förstå, hur mycken mystik detta faktum än kryddats med genom historien. Mystik av ett mindre spöklikt slag omger den stora Mässa i c-moll som alltså heller aldrig blev klar. Då Mozart efter många svårigheter, bland annat faderns hårdnackade motstånd mot alliansen, äntligen kunnat gifta sig med sin kära Constanze Weber i augusti 1782, lovade han per brev från Wien till pappa Leopold att tillsammans med hustrun snart besöka Salzburg. Han försäkrade också att han i tacksägelsens anda, för giftermålet och för att Constanze återhämtat sig så väl efter födelsen av deras första barn, då skulle presentera ett betydande nyskrivet verk. Partituret till en halv mässa ligger här och väntar på att bli färdigt. Det blev det aldrig (faktum är att Mozart, på ett sätt som nästan i sig är lite mystiskt, så gott om aldrig lyckades fullborda något som komponerades till just Constanzes ära). Men den halva mässan fanns med i bagaget till Salzburg, och i oktober 1783 framförde Mozart ett stort körverk i Salzburg i oktober 1783. Det skedde i Sankt Peterskyrkan (som låg utanför ärkebiskop Colloredos jurisdiktion, han som varit ett skäl för tonsättaren att lämna Salzburg). Musikerna kom från Colloredos hovkapell, och var alltså gamla kolleger till Mozart, medan Constanze var sopransolist. Frågan är vad som då spelades, vad var utfyllnaden? Det ansågs otänkbart att framföra en halv mässa för liturgiskt bruk, därför har man antagit att Mozart kompletterade med satser ur tidigare egna mässor, eller eventuellt med någon annan tonsättares musik. Hur som helst fanns det verkligen bara en halv c-mollmässa av hans egen hand, satserna Kyrie, Gloria, Credo bara till och med Et incarnatus est samt skisser till Sanctus och Benedictus. Sedan Mozartåret 1956 har minst ett halvt dussin framförandeversioner med kompletteringar i varierande grad sett dagens ljus. Varför blev mässan aldrig färdig? De finns flera tänkbara förklaringar, mer eller mindre prosaiska. Mässan var trots allt inte beställd av någon, eller en följd av något anställningsförhållande. Mozart behövde alltid pengar, och den omfattande mässan kan då ha fått stryka på foten. De löften man själv avgivit är också de lättaste att bryta. Under vistelsen i Salzburg avled dessvärre också lille nyfödde Raimund Leopold, som lämnats kvar i Wien. Kanske började Mozart då associera mässan med sonens död, och tappade helt enkelt gnistan av sorg. Ofullbordad må den vara, men c-mollmässan betraktas likväl som tonsättarens kontrapunktiska mästerverk. Den är också uttryck för de möten med den sena barockens musik, framför allt Bach och Händel, som vid denna tid förmedlats av diplomaten och vännen Gottfried van Swieten. Musik som då ansågs närmast urmodig, men som fascinerade Mozart djupt. Han kom senare att återanvända delar av Kyrie– och Gloria-satserna med annan text, i kantaten Davidde penitente från 1785.

Gunnar Lanzky-Otto

Wolfgang Amadeus Mozart

Född: 27 januari 1756 i Salzburg, Österrike.

Död: 5 december 1791 i Wien, Österrike.

Verk: Komponerade första symfonin vid fyra år, första operan vid 11. Skrev symfonier, pianokonserter, operor, kammarmusik, mässor och mycket annat, sammanlagt ca 600 verk. Anses som en av musikhistoriens viktigaste tonsättare.

Underbarn?: Spelade piano från tre års ålder, violin från sex. Reste runt i Europa med pappa Leopold och visades upp som underbarn.

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl. paus

Ingår i följande abonnemang: