arrow

BEETHOVEN 250: KEJSARKONSERTEN

Jonathan Biss tolkar Beethovens femte pianokonsert, Kejsarkonserten. Han har studerat alla Beethovens fem pianokonserter och dessutom beställt lika många nyskrivna verk av olika samtida tonsättare som relaterar till Beethovens fem konserter. Här spelar han Brett Deans Gneixendorf Music – A Winter’s Journey, ett målande och intressant porträtt av den jubilerande tonsättaren.

Pianisten Jonathan Biss har sedan 2011 levt mycket nära Ludvig van Beethoven. Under nio år har han spelat in tonsättarens samtliga 32 pianosonater på totalt nio album. ”Jag har varit besatt av Beethovens musik så länge jag kan minnas. Att arbeta med den har varit en konstant källa till glädje, inspiration och frustration. I detta tror jag att jag har sällskap med de flesta musiker jag känner, oavsett ålder, utveckling och bakgrund” förklarar han. För några år sedan bad Biss ett antal tonsättare att skriva varsitt stycke som på något sätt relaterar till en av Beethovens pianokonserter. Senast Biss besökte Berwaldhallen uppförde han Beethovens första pianokonsert och Sally Beamish City Stanzas, som är ett pendangstycke till denna.

Pianokonsert nr 5 Ess-dur är Beethovens sista stora pianoverk. Han skrev det medan Napoleons armé attackerade Wien våren 1808, med fullt krigslarm utanför fönstren. Varför stycket kallas Kejsarkonserten står höjt i dunkel. Troligen var det förläggaren Johann Baptist Cramer som lade till titeln; det var i alla fall knappast Beethoven själv. Eroican kallade han först ”Bonapartesymfonin” som en hyllning till Napoleon, men när denne utnämnde sig till kejsare rev han sönder dedikationen. Pianokonserten är även känd som Militärkonserten, och visst kan man ana både kanondunder, trumpetsignaler och marschrytmer i detta trots allt ljusa stycke som Beethoven skrev då han började bli döv.

Den australiske tonsättaren Brett Deans Gneixendorf Music – A Winter’s Journey är en kommentar till Beethovens militärkonsert. Mot slutet av sitt liv tillbringade Beethoven ett par månader på sin bror Johanns egendom i den österrikiska byn Gneixendorf tillsammans med brorsonen Karl, som Beethoven hade ett nära men komplicerat förhållande till. Före besöket hade Karl försökt begå självmord och under vistelsen var Beethoven både deprimerad och medtagen. Efter ett uppslitande gräl med sin bror lämnade Beethoven abrupt egendomen på en mjölkkärra.

Arnold Schönberg skrev sin symfoniska dikt Pelleas und Melisande 1902–1903 och dirigerade själv premiären i Wien 1905. Stycket är baserat på Maurice Maeterlincks pjäs med samma namn. I detta laddade verk tänjer Schönberg romantikens harmoniska gränser till det yttersta för att uttrycka Pelléas och Mélisandes förbjudna kärlek och tragiska historia. Det är ett av Schönbergs tidiga verk, innan han kom att helt kringgå den traditionella harmoniken med sin tolvtonsteknik.

Text: Anna Hedelius


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Sedan 1979 är Sveriges Radios Symfoniorkesters hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når orkestern varje vecka miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Flera av orkesterns konserter visas också på Berwaldhallen Play och i Sveriges Television, vilket ger publiken ytterligare möjligheter att komma riktigt nära en av världens bästa orkestrar.

”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007 och de senaste åren även orkesterns konstnärlige ledare. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” Orkestern är också stolt över att ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent sedan 2018.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, samt Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare av Östersjöfestivalen.

Tyske dirigenten David Afkham är sedan september 2019 chefsdirigent och konstnärlig ledare för Spaniens nationalorkester och kör, efter fem år som förste dirigent. Bland alla höjdpunkter ur hans konserter med nationalorkestern kan nämnas Brahms Requiem, Schönbergs Gurre-Lieder och Wagners Den flygande holländaren i konsertversion, alla kritikerrosade och omtalade. Bland hans många gästspel denna säsong kan nämnas Chicago Symphony, NHK Symphony Orchestra och Münchner Philharmoniker samt debuter med bland andra Dresdner Philharmonie och Pittsburgh Symphony. Han operadebuterade på Glyndebournefestivalen sommaren 2014 med Verdis La Traviata, som han sedan turnerade med. Denna säsong inledde han vid Theater an der Wien med Dvořáks Rusalka med ytterligare operor att vänta, som Wagners Parsifal och Mozarts Così fan tutte. Efter studier i Freiburg och Weimar var han assistent åt Bernard Haitink under flera stora produktioner och assisterande dirigent för Gustav Mahler Jugendorchester 2009–2012.

Jonathan Biss är en av vår tids uppmärksammade Beethoventolkare. Han inledde 2011 ett nioårigt projekt där han nu spelat in Beethovens samtliga nio pianosonater på nio album. Han initierade också projektet Beethoven/5 med fem pendangstycken till olika Beethoven-sonater beställda av tonsättarna Timo Andres, Sally Beamish, Salvatore Sciarrino, Caroline Shaw och Brett Dean. Under säsongen 2019–2020 framförde han Beethovens pianosonater över hela världen.

Som konsertpianist har han uppträtt med framstående orkestrar som Los Angeles och New Yorks filharmoniker, Boston symfoniorkester, Sveriges och Danmarks radiosymfoniorkestrar, Birminghams stadssymfoniorkester och Concertgebouworkestern. Han har uppträtt vid bland annat festivalerna i Salzburg och Luzern och är en eftertraktad kammarmusiker.

Han är den förste amerikanske musikern som uppmärksammats av BBC New Generation Artists och har tilldelats flera andra stora utmärkelser och stipendier. Förutom sitt musicerande är han aktiv som pedagog och författare och är konstnärlig ledare för kammarmusikfestivalen Marlboro Music i Vermont.

Musiken

Ungefärliga tider

Medan Napoleons armé gick till attack mot Wien på våren 1809 satt Beethoven och försökte komponera sin femte pianokonsert i sitt hem i staden. Larmet och bullret från striderna var dock enormt och Beethoven, som bodde alldeles vid stadsmuren, fick flera gånger söka skydd i sin brors källare. ”Vi har genomgått en hel del elände” skrev han till sin förläggare, ”allt som hänt här har nedsatt mig till kropp och själ”.

Beethovens hade först tillägnat general Napoleon sin tredje symfoni men ändrat sig i vredesmod när han hörde att Napoleon utropat sig till kejsare. Beethoven avskydde Napoleon för att han hade invaderat Wien, en reaktion typisk för den allmänna nationalromantiska stämning som började gro i Tyskland och Österrike. Varför den femte pianokonserten kallas Kejsarkonserten är det nog ingen som vet; det var åtminstone ingen hyllning till Napoleon, och det var inte Beethoven själv som satte namnet. Det finns dock en alternativ titel som säger ute mer: Militärkonserten.

Militärkonserter var en vanlig genre vid den här tiden, som innehöll både kanonader, trumpetsignaler och marschrytmer. En kvarleva av detta, kan man säga, finns främst i pianokonsertens första sats. Andra satsens lugna inledningsmelodi lär däremot härstamma från österrikiska pilgrimssånger. Det här är ändå en av Beethovens ljusaste solokonserter och det är överlag svårt att höra spår av den svåra tid då den skrevs. Nu började också Beethovens hörsel att försämras, vilket betydde att han själv inte kunde framföra verket.

Vid uruppförandet i Leipzig 1811 blev publiken så förtjust att de ”icke kunde låta sig nöja med de vanliga yttringarna av erkännande och belåtenhet”. Men efter ytterligare ett framförande blev den nästan inte spelad alls, förrän i mitten av 1800-talet då det både fanns tryckta noter och många duktiga pianovirtuoser som klarade av Beethovens verk.

Trots att Beethoven hade ytterligare 18 år kvar i livet blev detta hans sista pianokonsert. Kanske berodde det på att han inte själv kunde framträda som pianist, eller att han inte ansåg sig ha mer att åstadkomma i den här konsertformer. Det hade han, däremot, i andra.

Text: Bengt Arwén

Sommaren 2013 tillbringade Brett Dean i Österrike som residenstonsättare vid Grafeneggfestivalen. En ledig eftermiddag, då han tillsammans med sin fru var på väg till den närbelägna staden Krems vid floden Donau, hittade de av en slump Beethovenhaus i den lilla byn Gneixendorf. Där fick de upp ögonen för en fascinerande och odokumenterad del av Ludwig van Beethovens liv.

Beethoven och hans självmordsbenägne brorson Karl anlände till Ludwigs bror Johanns egendom i Gneixendorf i september 1826. Efter bara några dagar råkade Ludwig i ett så häftigt gräl med Johann att han lämnade huset, för att i stället hyra in sig hos en affärsman i grannskapet, Ignaz Wissgrill, där han blev kvar i mer än två månader. Under den här tiden komponerade han sin sista stråkkvartett, opus 135, och slutförde också sin nionde symfoni. När han en kall decemberdag återvände till Wien i öppen kärra drog han på sig en lunginflammation som han aldrig riktigt kom att hämta sig från.

Denna dramatiska del av Beethovens liv har Brett Dean använt som utgångspunkt för pianokonserten Gneixendorf Music – A Winter’s Journey. Verket är femte och sista delen av pianisten Jonathan Biss projekt ”Beethoven 5”, i vilket Biss har bett fem tonsättare att skriva varsitt pendangstycke, som en kommentar till varsin pianokonsert av Beethoven. I Gneixendorf Music – A Winter’s Journey relaterar Brett Dean till Beethovens femte pianokonsert, Kejsarkonserten, men han har också hämtat inspiration från Beethovens olycksbringande tid i Gneixendorf.

Samtliga satser i det 22 minuter långa verket anknyter direkt till upplevelser i Beethovens sena liv. Solisten inleder verkets första sats sittandes mitt i orkestern vid ett piano försett med sordin. Pianots dämpade, otydliga ljud kan ses som en metafor för Beethovens tilltagande dövhet och solisten får kämpa för att tränga igenom orkesterns täta klanger. Först i ett tutti får solisten möjlighet att flytta fram till den mer centralt placerade flygeln. Då och då under verket återvänder solisten till det dämpade pianot mitt i orkestern och varje gång blir kontrasten till den kraftfulla flygeln påtaglig.

Varje sats har givits ett beskrivande motto. Den stillsamma andra satsen har samma motto som kommentaren i fjärde satsen i Beethovens sista stråkkvartett: Svåra beslut. Måste det vara det? Den avslutande allegrosatsen har Dean givit mottot Plaudite, amici, comedia finita est, vilket betyder ”applåder, mina vänner, komedin är över” och används i slutet av italienska commedia dell’arte-föreställningar. De sägs också ha varit bland de sista orden Beethoven yttrade på sin dödsbädd i mars 1827.

Text: Anna Hedelius

27 år gammal kämpade Arnold Schönberg för sin tillvaro i Wien. Han försörjde sig hjälpligt med att bearbeta andra kompositörers musik, men det egna skrivandet gick trögt. När ett turnerande kabarésällskap dök upp och visade intresse för hans sånger, tog han chansen och följde med dem till Berlin. Dessutom var Schönberg förlovad med Mathilde Zemlinsky, syster till läraren och vännen Alexander Zemlinsky, och hon var höggravid. Om de flyttade skulle de både undvika skandal och säkra den lilla familjens framtid. Arbetet med kabarésällskapet blev dock inte vad Schönberg hade hoppats. Han fick dirigera, skriva populära melodier och – än en gång – orkestrera andras musik.

Den mest framstående tonsättaren i Berlin vid den här tiden var Richard Strauss. De träffades 1902 och Strauss ordnade stipendier och extrajobb åt Schönberg. Det var också Strauss som satte Maurice Maeterlincks pjäs Pelléas och Mélisande i händerna på Schönberg och rekommenderade honom att tonsätta den. Ingen av dem lär ha vetat att Debussy skrivit en opera på samma text, som just haft premiär i Paris. Pelléas och Mélisande blev Schönbergs första och orkesterverk. Det är senromantisk musik, influerad av Wagner och Strauss, skrivet under samma period som Verklärte Nacht och Gurre-Lieder och nästan 20 år innan han presenterade sin tolvtonsteknik.

Dramat börjar med att prins Golaud träffar en gråtande Mélisande i skogen och tar med henne till sitt slott för att gifta sig med henne. Vid slottet får Melisande träffa Golauds yngre bror Pelléas, och de två blir genast förälskade i varandra. Därefter följer en snabbare del där Mélisande tappar sin bröllopsring i en brunn, samtidigt som Golaud ramlar av sin häst under en ridtur långt bort. I nästa sen släpper Mélisande ut sitt hår genom ett tornfönster över den förälskade Pelléas. De förklarar varandra sin kärlek, men i nästa sen för den svartsjuke Golaud sin bror till slottets vattenfyllda källarvalv. Tredje delen börjar med vacker kärleksmusik när Pelléas och Mélisande omfamnar varandra, men kulminerar med att Golaud rusar fram och dödar sin bror. I slutscenen ligger Mélisande i sitt rum och har just fött en dotter. Golaud är fortfarande misstänksam, men Mélisande bedyrar att hennes kärlek till Pelléas har varit oskyldig – och dör.

Text: Katarina Lindblad

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim 15 min inkl. paus

UPPTAKT: Torsdag 13 februari kl 18.00 med Eric Schüldt som berättar om den andra av de tre konserterna han valt ut för sin egen konsertserie, om mötet med det okända som uppstår i konsertsalen – och om Beethoven.

UPPTAKT: Lördag kl 14.00 med Jonas Lundblad som berättar om verken som spelas på dagens konsert.