arrow

DVOŘÁK SYMFONI NR 9 – FRÅN NYA VÄRLDEN

I Dvořáks mest spelade och älskade verk, symfonin han skrev under sina år i USA, låter han tjeckisk musiktradition möta ursprungsamerikanska influenser, här i tolkning av den prisade dirigenten Elim Chan. Elizabeth Ogoneks förtätade verk In Silence är inspirerat av barocktonsättaren Heinrich Ignaz von Biber och skrivet för violinisten Benjamin Beilman, som gästar Sveriges Radios Symfoniorkester för första gången.

Konserten sänds i Sveriges Radio P2 11 november kl. 19:03.

Benjamin Beilman & Elim Chan

Som solist i denna konsert med musik av den New York-baserade tonsättaren Elisabeth Ogonek och av Antonín Dvořák, välkomnar vi den unga amerikanska violinisten Benjamin Beilman till Berwaldhallen för första gången. Beilman studerade vid bland annat Curtis Institute of Music i Philadelphia, för Christian Tetzlaff vid Kronbergakademien i Tyskland och har framträtt vid de största konserthusen i såväl Europa som USA.

Elisabeth Ogoneks musik har beskrivits som ”skimrande” och ”dramatisk” av tidningen Chicago Tribune. I violinkonserten In Silence har hon inspirerats av barockmusik; närmare bestämt av 1600-talstonsättaren och violinvirtuosen Heinrich Biber och speciellt hans mysteriesonater. In Silence fick sitt uruppförande i Chicago 2017, med just Beilman som solist och med samma orkesterledare som i denna konsert står på pulten framför Sveriges Radios Symfoniorkester – den unga prisbelönade dirigenten Elim Chan. Hon är chefdirigent för Antwerp Symphony Orchestra och förste gästdirigent för Royal Scottish National Orchestra. Som gästdirigent har hon framträtt med framstående ensembler som London Symphony Orchestra, Mariinskijteaterns orkester och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Hon har också tidigare varit chefdirigent vid Norrlandsoperan i Umeå.

Antonin Dvořáks nionde symfoni, ”Från nya världen”, komponerades under tonsättarens tid som direktör för National Conservatory i New York i början av 1890-talet. Dvořák hör till de där tonsättarna i musikhistorien som var född med en gudabenådad förmåga att skapa melodier, en egenskap som i den nionde symfonin verkligen visar sig från sin bästa sida.  Snillrika tematiska idéer följer på varandra som på ett glittrande pärlband. Symfonin är också ett verk med stora kontraster. I finalen bjuds på dramatisk slagkraftighet och nervkittlande frenesi, men Dvořák har också gett plats för förtjusande lyriska avsnitt med översvallande skönhet, som i exempelvis den berömda largosatsen. Det är kort sagt oemotståndlig musik och det är inte svårt att förstå varför verket allt sedan uruppförandet 1893 i New York är hans oftast spelade symfoni.

Text: Axel Lindhe


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER
Skriv ut

Dvořáks nionde symfoni, ”Från nya världen” ersätter tidigare angivna Enigmavariationerna. Konserten den 13 oktober är inställd.

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är känd i hela världen som en av Europas mest mångsidiga orkestrar med spännande, mångfasetterad repertoar och ständig strävan efter att bryta ny mark. Orkesterns högklassiga musicerande liksom samarbeten med världens främsta tonsättare, dirigenter och solister har belönats med otaliga priser och lovord.

Sedan 1979 är Sveriges Radios Symfoniorkesters hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når orkestern varje vecka miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Flera av orkesterns konserter visas också på Berwaldhallen Play och i Sveriges Television, vilket ger publiken ytterligare möjligheter att komma riktigt nära en av världens bästa orkestrar.

”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, känslighet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, orkesterns chefsdirigent sedan 2007 och de senaste åren även orkesterns konstnärlige ledare. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” Orkestern är också stolt över att ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent sedan 2018.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Genom åren har orkestern haft många framstående chefsdirigenter varav två, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, sedermera utnämnts till orkesterns hedersdirigenter, samt Valery Gergiev som gästat orkestern åtskilliga gånger och är medgrundare av Östersjöfestivalen.

Elim Chan är chefsdirigent för Antwerp Symphony Orchestra och sedan hösten 2018 förste gästdirigent för Royal Scottish National Orchestra. I Sverige var hon tidigare chefsdirigent för Norrlandsoperans symfoniorkester 2017–2018 och har bland annat gästat Kungliga Filharmonikerna och Göteborgs Symfoniker. Hösten 2019 dirigerade hon BBC National Orchestra of Wales under BBC Proms-festivalen.

Hon har nyligen debuterat som gästdirigent med bland andra Gürzenichorkestern i Köln, Toronto Symphony Orchestra och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin och återvänt till bland andra Concertgebouworkestern, Philharmonia Orchestra, London Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic.

Efter att hon vann Donatella Flick Conducting Competition i december 2014 utnämndes hon till assisterande dirigent för London Symphony Orchestra säsongen 2015–2016. Säsongen därpå antogs hon till Dudamel Fellowship-programmet vid Los Angeles Philharmonic.

Julia Kretz-Larsson, violin, har studerat för Marianne Boettcher och Thomas Brandis i Berlin och för Josef Suk i Prag. Med Julius Stern pianotrio har hon vunnit priser vid flera internationella tävlingar. Hon är medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som har sin egen konsertserie i Berliner Philharmonie Kammermusiksaal och har med dem även spelat i konserthus som Carnegie Hall i New York och Concertgebouw Amsterdam. År 2006 blev Julia Kretz-Larsson medlem av Lucerne Festival Orchestra, ledd av Claudio Abbado, och sedan 2008 har hon varit medlem i Mahler Chamber Orchestra, från 2011 som stämledare. Julia är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och är lärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Julia har regelbundet spelat kammarmusikkonserter med ett flertal internationella artister och har spelat på festivaler som Salzburger Festspiele, Internationella Kammarmusikfestivalen i Utrecht, Julian Rachlin and Friends, Schubertiade, Schleswig-Holstein Musikfestival och Vinterfest. Hon har spelat in kammarmusik för bland annat BIS, NAXOS, dB Productions samt Harmonia Mundi och vunnit en grammis för inspelningen med musik av Amanda Maier.

Den amerikanske violinisten Benjamin Beilman hyllas över hela världen för sina övertygande och passionerade framträdanden, sin djupa ton och lyriska tolkningar. Han studerade med Almita och Roland Vamos vid Music Institute of Chicago, Ida Kavafian och Pamela Frank vid Curtis Institute of Music samt Christian Tetzlaff vid Kronberg Academy.

Beilman har fått flera prestigefyllda utmärkelser, bland annat Borletti-Buitoni Trust Fellowship, Avery Fisher Career Grant och London Music Masters Award. År 2010 vann han första priset i Young Concert Artists International Auditions, första priset vid Montréal International Musical Competition 2010 samt People’s Choice Award. Beilman spelade in Prokofjevs fullständiga sonater för fiol på etiketten Analekta 2011. År 2016 släppte han sin första skiva för Warner Classics med titeln Spectrum, med verk av Stravinsky, Janacek och Schubert.

Under de senaste säsongerna har Beilman uppträtt med många stora orkestrar över hela världen, som till exempel Rotterdam Philharmonic, London Philharmonic, Sydney Symphony, San Francisco Symphony, Houston Symphony och Philadelphia Orchestra.

Beilman spelar på en ”Engleman” Stradivarius från 1709 utlånad av Nippon Music Foundation.

Musiken

Ungefärliga tider

Den amerikanska tonsättaren Elizabeth Ogonek växte upp i New York och är utbildad vid bland annat Thornton School of Music i Los Angeles och vid Guildhall School of Music and Drama i London. Hon är numera själv lärare i komposition och sedan sommaren 2021 är hon Assistant Professor i komposition vid Cornell University.

År 2015 utsågs hon till Mead Composer-in-Residence hos Chicago Symphony Orchestra, en post hon innehade till 2018 och det var i detta sammanhang som violinkonserten In Silence blev till. I sitt verk har Ogonek tagit intryck av den österrikiske 1600-talstonsättaren och violinvirtuosen Heinrich Biber och hans så kallade Mysteriesonater, som komponerades på 1670-talet men som inte blev publicerade förrän i början av 1900-talet. Biber experimenterade mycket med att stämma om sina instrument, något som Ogonek inspirerats av i sitt stycke, där både solistens violin och instrumenten i orkestern ”stäms om” mellan satserna, något som gör det möjligt att få fram tonföljder och toner som annars inte vore möjliga att spela med en traditionell stämning av instrumenten.

Varför valde Ogonek då titeln In Silence för sitt stycke? Jo, i en intervju, publicerad på Chicagosymfonikernas hemsida, berättar hon att hon som barn tillbringade mycket tid med sin ensamstående mamma i kyrkan, där mamman arbetade som organist. Ofta under gudstjänsterna, då Elisabeth satt på körläktaren, började hennes tankar vandra iväg och hon började fantisera ”in silence”. Så just i det här fallet refererar titeln mer till ”fantasins flykt”, än till ”tystnad” i ordets vanliga bemärkelse.

In Silence fick sin premiär i Chicago år 2017 med samma solist och dirigent som vi får tillfälle att lyssna till vid denna konsert, den flerfaldigt prisbelönade amerikanske violinisten Benjamin Beilman och den Hongkong-födde dirigenten Elim Chan.

Axel Lindhe

 

 

 

I februari 1895 skrev Antonín Dvořák följande i den amerikanska tidskriften Harper’s Magazine: ”En amerikansk reporter berättade en gång för mig att den viktigaste talang en journalist kan besitta är en ’näsa för nyheter’. Just så måste en musiker vässa sitt öra för musik. Ingenting får vara alltför lågt eller alltför betydelselöst för musikern. På promenad borde han lyssna till varje visslande pojke, varje gatusångare eller blind positivhalare. Jag är själv ofta så fascinerad av dessa människor att jag knappt kan slita mig därifrån, för ideligen uppfattar jag ett drag eller hör fragment av en återkommande melodi som tycks vara folkets röst. Dessa saker borde tas till vara och ingen borde vara för fin för att göra flitigt bruk av alla sådana uppslag.”

Dvořák älskade hemlandets folkmusik och fick sin inspiration från den i flera av sina verk. Citatet visar hans stora intresse för just ”folkets röst”, och detta intresse var ett av skälen till att den förmögna Jeanette M. Thurber 1891 inbjöd honom att bli rektor för hennes nya National Conservatory i New York. Fru Thurber hade en speciell önskan: att Dvořák skulle delta i utformningen av en framtida amerikansk nationalmusik, som med hans hjälp skulle kunna skapas av kompositionseleverna vid hennes konservatorium.

Under 1880- och 90-talen stod Dvořák på höjden av sin karriär. Fyra av hans nio symfonier skrevs under den här tiden. Han bodde i Prag och försörjde sin familj som tonsättare, dirigent, organist och som kompositionslärare vid Pragkonservatoriet. Dvořák var oerhört tveksam till att lämna sitt hemland. Men den stora lönen avgjorde och familjen installerade sig i en lägenhet på Manhattan där de bodde mellan 1892 och 1895.

Ett berömt uttalande av Dvořák under den här tiden är också att den amerikanska ursprungsbefolkningen och de svartas sånger borde utgöra grunden till ”en stor och ädel musikalisk tradition … De är Amerikas folksånger och era tonsättare måste ta dem i bruk.” Och så påbörjade han sin nionde symfoni som han själv kallade Från nya världen. Uruppförandet ägde rum i Carnegie Hall den 16 december 1893 med dirigenten Anton Seidl och New Yorks filharmoniker. Det blev en stor succé, men ingen kunde säga att de hörde det amerikanska folkets röst.

Dvořáks populäraste musik får tala för sig själv. ”Folkets röst” kan uttryckas på många olika sätt.

Text: Gunilla Petersén

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 30 min inkl. paus