Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala medier, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!”

Radioorkestern grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

Dirigenten Marie Rosenmir har en bakgrund som pianist, organist och operasångerska. Hon har studerat vid Musikhögskolan i Göteborg, Operahögskolan i Stockholm samt vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där hon studerade för Jorma Panula. Hon har även deltagit i åtskilliga internationella mästarklasser.

Hon började sin yrkesbana som dirigent vid Göteborgsoperan och fortsatte karriären vid Folkoperan i Stockholm. 2017 gjorde hon sin debut vid Kungliga Operan med Mozarts Trollflöjten. Rosenmir har dirigerat flera av Sveriges främsta orkestrar och utanför Sverige har hon arbetat med ensembler som Orchestra of the Age of Enlightenment (London), Moravian Philharmonic Orchestra (Olomouc), Bohuslav Martinů Philharmonic Orchestra (Zlin), Paris Mozart Orchestra, Odense Symfoniorkester, Kristiansands Symfoniorkester och Collegium Musicum Bergen.

Rosenmirs repertoar sträcker sig från 1700-talet till nutid. Hon känner en speciell förkärlek för svensk musik och har uruppfört flera svenska verk, både som dirigent och som sångerska. Hon är en av grundarna till Inversion, en grupp kvinnliga tonsättare och dirigenter som strävar efter att bredda publiken för samtida musik och som beställer och uppför musik av samtida nordiska kvinnliga tonsättare.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 2008. Under åren 2015–2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae, med vilka hon uruppförde över 20 verk och gjorde åtskilliga inspelningar och turnéer. 2019 efterträdde hon Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens Kammarorkester.

Som gästande konsertmästare har hon spelat med bland andra Londons Symfoniorkester, Mahler Chamber Orchestra och Philharmonia-orkestern. Som solist och musikalisk ledare har hon uppträtt med bland andra Tapiola Sinfonietta, Nordiska Kammarorkestern, Trondheim-solistene och australiska ACO Collective. Hon har uppträtt som solist med bland andra Göteborgs Symfoniker, Copenhagen Phil, BBC Skotska Symfoniorkester, Academy of St Martin in the Fields och Sveriges Radios Symfoniorkester, med dirigenter såsom Neeme Järvi, Andrew Manze och Daniel Harding.

De senaste åren har hon uruppfört solokonserter av Daniel Börtz, Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort mer än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Nyligen släpptes en skiva med verk av Laura Netzel, samt Stockholm Diary inspelad med Mellersta Österbottens Kammarorkester. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert med Simon Crawford-Phillips och Musica Vitae nominerades 2019 till en Grammy Award.

Våren 2020 uppmärksammades hennes inspelning av Mendelssohns stråkoktett, där hon spelade alla instrument och stämmor själv. Ytterligare två inspelningar i samma anda har följt: Britta Byströms oktett A Room of One’s Own, samt Johan Halvorsens Passacaglia inspelad med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.

2001 grundade hon Change Music Festival i Kungsbacka. Hon är även medgrundare av Kungsbacka Pianotrio som givit mer än 700 konserter världen över, och Stockholm Syndrome Ensemble som består av några utav Europas bästa kammarmusiker.

Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

Den svenska sopranen Johanna Wallroth trädde fram i rampljuset i samband med att hon vann första pris i den prestigefyllda Mirjam Helin International Singing Competition 2019. 2021 mottog hon det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet. Som Klassiska artisten i P2 säsongerna 2022/23 och 2023/24 medverkar Johanna Wallroth i ett flertal konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester i en bred repertoar, från Alban Bergs Sju tidiga sånger med chefsdirigent Daniel Harding till Mozart-arior med Martin Fröst och Franz Schuberts Mässa Ess-dur med András Schiff.

Säsongen 2023/24 innefattar bland annat även en Europaturné med Mahlers fjärde symfoni tillsammans med Klaus Mäkelä och Oslo-Filharmonien, och Mahlers åttonde symfoni i debuten med Orchestre de Paris under ledning av Daniel Harding. Med Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester har hon tidigare turnerat med Mahlers fjärde symfoni. Denna säsong debuterar hon även med DR-Symfoniorkestret i Debussys La demoiselle elué under ledning av Barbara Hannigan och gör scendebuter på både Opéra de Rouen och Glyndebourne.

Säsongerna 2020/21 och 2021/22 framträdde hon på Wiener Staatsoper, bland annat som Barbarina i en livestreamad föreställning av Figaros bröllop under chefsdirigent Philippe Jordan, samt som Giannetta i Kärleksdrycken, En röst från himlen i Don Carlos och Ida i Läderlappen, samtliga under ledning av Bertrand de Billy. Säsongen 2022/23 debuterade hon på Drottningholmsteatern under teaterns operafestival, som Leocasta i Vivaldis Il Giustino under George Petrou. Samma säsong debuterade hon på Opernhaus Zürich i en balettuppsättning koreograferad av Christian Spück efter Monteverdis madrigaler med dirigenten Christoph Koncz.

Johanna Wallroth utbildade sig först till dansare på Kungliga Svenska Balettskolan, men kom senare att fokusera på röststudier och tog examen vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien.

Rebecka Wallroth (f. 1999) är en lyrisk mezzosopran och studerar just nu sin kandidat vid Universität für Musik und darstellende Kunst Wien (MDW). Under våren 2022 vann hon andrapris i Wilhelm Stenhammar International Music Competition och vann förstapris i Ferruccio Tagliavini Singing Competition, där hon även fick Karl Böhm-Priset för bästa Mozart-interpretation.

I september 2022 var Rebecka finalist i DEBUT international singing competition och i november vann hon första pris Hans Staud Musikpreis i Wien. Hösten 2023 börjar Rebecka i operastudion vid Staatsopern unter den Linden i Berlin.

Säsongen 22/23 sjunger Rebecka Olga (Eugen Onegin) och Idamante (Idomeneo) på Schlosstheater Schönbrunn. Hon förbereder även Dorabella (Così fan tutte), Sesto (La Clemenza di Tito), Hänsel (Hänsel und Gretel), Octavian (Der Rosenkavalier) m.fl. I december medverkar hon som solist i Sveriges Radios Symfoniorkesters julkonserter.

Våren 2022 sjöng Rebecka Unulfo (Rodelinda) och Agnes (Brudköpet) på Schlosstheater Schönbrunn, Wien. Sommaren 2022 medverkade hon på Confidencen Opera and Music Festival Academy, och hade ett flertal romanskonserter i Skaraborg.

Sedan 2017 har Rebecka medverkat på masterclasses med bl.a. Katarina Karneus, Ann Hallenberg, Elin Rombo, Matti Hirvonen och Jeremy Carpenter. Innan MDW gick hon på gymnasiet vid Musikkonservatoriet i Falun, med Anita Soldh som lärare. Rebeckas repertoar sträcker sig från barock till nutida musik, inklusive Opera, Lied och Oratorier.

2022 utsågs Rebecka till årets Joel Berglund-stipendiat på Kungliga Operan i Stockholm. Rebecka har även erhållit ett flertal stipendier, bl.a. från Kungliga Musikaliska Akademien, Sandrews Stiftelse, Anny Felbermayer Fond. 2018 vann Rebecka tävlingen Dalasolist, och gjorde en solokonsert med Dalasinfoniettan under ledning av Cecilia Rydinger-Ahlin.