arrow

Mozarts c-mollmässa

Före sitt Requiem skrev Mozart Mässa c-moll, även den storslagen och pampig med dramatiska körsatser och gudomligt vackra solopartier. Daniel Harding, Radiosymfonikerna och Radiokören bjuder på musik av Mozart i sitt esse.

Inför Mozarts besök hemma i Salzburg tillsammans med fästmön Constanze 1783 hade han lovat att skriva en ny mässa. Mässan blev inte färdig i tid, så vid premiären kompletterades den med avsnitt ur hans tidigare mässor. Constanze själv var sopransolist vid uruppförandet. Mässan färdigställdes aldrig men räknas ändå bland Mozarts främsta verk. Benjamin Britten skrev sångcykeln Serenade för tenorsolist, valthorn och stråkorkester på 1940-talet, mitt under brinnande krig. Sångerna skildrar nattens olika sidor: mörk och skrämmande, men också lugn och trygg. Konserten inleds med en kort symfoni, Mozarts Symfoni nr 32 G-dur, sprallig och levnadsglad som en bra konsertöppnare skall vara.


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER arrow RADIOKÖREN Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas mest mångsidiga orkestrar. Repertoaren innefattar såväl de stora klassiska verken som spännande ny musik. I samarbeten med tonsättare, dirigenter och solister finns en ständig strävan att bryta ny mark. Orkesterns omfångsrika och högklassiga musicerande har belönats med ett otal priser och lovord och de gör regelbundna gästspel på internationella festivaler och konserthus. ”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, sensibilitet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” fortsätter han. Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst började sina sändningar. Alltsedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radios. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har genom åren haft framstående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen.

Radiokören är som en bergsbestigare i musikvärlden. Flera hundra år av svensk a cappella-tradition i kombination med framåtsträvande och kulturellt mångsidig repertoar, liksom samarbeten med några av världens bästa dirigenter, har etablerat Radiokören som en av de främsta ensemblerna i sitt slag. Genom Sveriges Radio P2 når kören inte bara konsertpubliken utan också en mängd lyssnare i etern och på webben.

I maj 1925 hade Radiokören sin allra första konsert och ribban lades högt redan från början. När ensemblen grundades var ett av dess uppdrag att ”verka på en hög ideell, kulturell och konstnärlig nivå”. Den legendariske körledaren Eric Ericson utvecklade kören till en världsberömd ensemble och under hans ledning lockades tonsättare som Paul Hindemith, Frank Martin och Igor Stravinsky till Stockholm. Där fick de höra sin musik framförd som de aldrig hört den tidigare. Även svenska tonsättare skrev körmusik på nya sätt, inspirerade av den unika ensemblens möjligheter.

I januari 2011 utsågs Radiokören till en av världens tio bästa körer av den brittiska tidskriften Gramophone. Körens skivinspelningar har belönats med exempelvis det prestigefyllda Edison Klassiek (Mass & Motets, 2015) och Diapason d’Or (Nordic Sounds, 2011). Regelbundna turnéer hör till körens verksamhet och vid utdelningen av Musikexportpriset 2010 belönades ensemblen med regeringens hederspris för att de ”under mer än ett halvsekel satt den svenska körmusiken på kartan”. I november 2017 gästade Radiokören Lincoln Center i New York City tillsammans med Svenska Kammarorkestern och dirigent Thomas Dausgaard med Beethovens Missa solemnis. I april 2018 gjorde de Mozarts Mässa c-moll med Berlinfilharmonikerna under ledning av Daniel Harding vid tre utsålda konserter och tidningen Tagesspiegel skrev: ”Det är med rätta kören anses vara en av de bästa av sitt slag.”

Under säsongen 2018–2019 kommer Radiokören och Sveriges Radios Symfoniorkester att göra flera storslagna verk för kör och orkester, som Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht och Brahms Ein deutsches Requiem. Naturligtvis hyllar kören sin tidigare chefsdirigent, Eric Ericson, med en jubileumskonsert helt i Ericsons egen anda med banbrytande ny musik och portalverk ur körrepertoaren. Samarbetet med Jacob Mühlrad fortsätter med ett nytt uruppförande i november 2018, det mångbottnade stycket Time. Under säsongen uruppför Radiokören även spännande ny musik av Ylva Skog, Malin Bång, Lisa Streich och högaktuella Raminta Šerkšnytė. I april 2019 väntar en gränsöverskridande konsert med den prisbelönade sångerskan Ane Brun och dirigent Hans Ek. Ett nytt år fyllt av överraskningar och fantastisk musik.

Daniel Harding är Sveriges Radios Symfoniorkesters chefsdirigent sedan 2007. Han är även avgående chefsdirigent för Orchestre de Paris, konstnärlig ledare för Anima Mundi-festivalen i Pisa och hedersdirigent hos Mahler Chamber Orchestra, som han jobbat med i över 20 år. Harding gästar regelbundet framstående orkestrar som Wienfilharmonikerna, Staatskapelle Dresden och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har gjort flera prisbelönade skivinspelningar som Grammy-belönade Billy Budd av Benjamin Britten med London Symphony Orchestra och Beethovens Pianokonsert nr 3 och 4 med Sveriges Radios Symfoniorkester och Maria João Pires.

Harding började spela trumpet som barn, men i tonåren tog intresset för dirigering över. Som sjuttonåring satte han upp Arnold Schönbergs Pierrot Lunaire med några studiekamrater, vilket ledde till jobb som assistent åt Sir Simon Rattle vid Birminghams symfoniorkester i ett år. Han avslutade sin tid med att själv leda orkestern, vilket blev hans professionella debut som dirigent.

I augusti 2018 avslutade Daniel Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers storslagna Symfoni nr 8 tillsammans med internationella stjärnsolister som Karen Cargill och Christopher Maltman. I september gästade de Anima Mundi-festivalen i Pisa och i november åker orkestern på en omfattande Europaturné med konserter i bland annat Tyskland, Österrike och Schweiz. Harding är även en eftertraktad operadirigent med återkommande engagemang vid exempelvis La Scala i Milano, Wiener Staatsoper och festivalen i Aix-en-Provence.

Harding är angelägen att utbilda och inspirera sin publik. Han vill att barn och ungdomar själva skall få uppleva musiken med instrument i händerna och att publiken får en fördjupad relation till – och därmed också förståelse av – musiken. ”Jag vill förmedla att musik är mer än en kort förströelse,” säger Harding. ”Den är en del av våra liv och jag tror att när publiken blir medveten om det kommer de att lyssna på ett annat sätt.”

Genia Kühmeiers internationella karriär tog fart 2002 då hon vann den internationella Mozarttävlingen i Salzburg. 2003–2006 var Kühmeier medlem av ensemblen på Wiener Statsoper där hon bland annat sjöng Pamina som blivit något av Kühmeiers signaturroll och som hon sjungit på åtskilliga scener i såväl Europa som Amerika. Ytterligare höjdpunkter i Kühmeiers karriär inkluderar debuten på la Scala 2002 under Riccardo Muti. Hon är en återkommande gäst hos välrenommerade konserthus och festivaler och har framträtt med orkestrar som Wien- och Berlinfilharmonikerna, Bayerska radions orkester och Staatskapelle Dresden.

Engelske tenoren Andrew Staples är en flitig konsertsångare som uppträtt med dirigenter som Simon Rattle, Daniel Harding, Andrew Manze och Robin Ticciati. Närmast har han gjort Froh i Wagners Rhenguldet på Royal Opera House i London, europaturné med Orchestra of the Age of Enlightenment och Simon Rattle med Bachs Johannespassion samt Brittens War Requiem med Orchestre de Paris och Daniel Harding. Dessutom väntar debuter på såväl Deutsche Staatsoper och Metropolitan Opera. Andrew Staples är också en ofta återkommande gäst i Berwaldhallen. Våren 2020 medverkar han i Beethovens Missa solemnis och Symfoni nr 9, liksom Edward Elgars mäktiga kantat Gerontius dröm. Under Östersjöfestivalen 2019 är han en av flera stjärnsolister som gör Bachs Matteuspassion under ledning av Alan Gilbert. Han debuterade vid Royal Opera House i London som Jacquino i Beethovens Fidelio och har där sedan dess gjort bland annat Flamand i Strauss Capriccio och Artabenes i Thomas Arnes Artaxerxes. Han har spelat in flera stora dramatiska verk på skiva, däribland John Adams opera Doctor Atomic och Bohuslav Martinůs oratorium Gilgamesheposet.

Barytonen Ludwig Mettelhammer har studerat vid Högskolan för musik och teater i München och är sedan säsongen 2015/16 medlem av Frankfurtoperans operastudio. Innevarande säsong sjunger han roller som Figaro och greve Danilo på Staatsteater Nürnberg. Som solist har Ludwig Mittelhammer sjungit med renommerade europeiska orkestrar som Orchestre de Paris, Bayerska Radions kammarorkester, Concerto Köln, Münchens kammarorkester och Nürnbergsymphonikerna och samarbetat med dirigenter som Jaap van Zweden, Ulf Schirmer och Alexander Liebreich.

Chris Parkes är solohornist i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan höstsäsongen 2010, och hjärtligt välkommen är han här hos oss i Berwaldhallen. Han kom närmast från ett par år på den prestigefyllda posten som solohornist i Royal Philharmonic Orchestra i London, dessförinnan satt han i London Philharmonic Orchestra. Chris är även medlem av den berömda kvintetten Fine Arts Brass Ensemble.

Musiken

Ungefärliga tider

Wolfgang Amadeus Mozarts Symfoni nr 32 från våren 1779 har ibland omtalats som den så kallade Symfoni i G-dur K 318. Vad menas nu med detta? Den passar inte in i symfoniformen som förväntat, i alla fall inte som förväntat efter Mozarts tid. Verket är mer av en italiensk uvertyr (sinfonia) – och så ändå inte riktigt det heller. Musikforskarna har undrat vad Mozart ”skulle ha det till”. Man har trott på en uvertyr till sångspelet Zaide eller den operalika skådespelsmusiken till Thamos, kung av Egypten, men det anses inte längre sannolikt. Frågan är ju också om det spelar någon större roll. Musiken är briljant och effektivt formad, av precis rätt längd för sitt innehåll, vilket som vi vet inte är någon självklarhet i musikens värld. Symfonin skrevs kort efter Mozarts återkomst till Salzburg från den ödesdigra resan 1777–79, i arbetssökande syfte, genom Tyskland och till Paris. I den franska huvudstaden avled modern, som han rest tillsammans med, och inte blev det något jobb heller. Det enda mer betydande verk som skrevs under den långa resan var Symfoni nr 31, långt mer berömd än nr 32 och kallad Paris. Där erbjöds han förresten faktiskt tjänsten som slottsorganist i Versailles, men vid det laget var Mozart hjärtligt trött på Frankrike och dess invånare. Mozart använde senare faktiskt själv Symfoni nr 32 just som operauvertyr, vid ett framförande i Wien 1785 av en opera av Francesco Bianchi.

Gunnar Lanzky-Otto

Wolfgang Amadeus Mozart

Född: 27 januari 1756 i Salzburg, Österrike.

Död: 5 december 1791 i Wien, Österrike.

Verk: Komponerade första symfonin vid fyra år, första operan vid 11. Skrev symfonier, pianokonserter, operor, kammarmusik, mässor och mycket annat, sammanlagt ca 600 verk. Anses som en av musikhistoriens viktigaste tonsättare.

Underbarn?: Spelade piano från tre års ålder, violin från sex. Reste runt i Europa med pappa Leopold och visades upp som underbarn.

Vid andra världskrigets utbrott befann sig Benjamin Britten och hans partner, tenoren Peter Pears, i USA. Pacifister som de var beslöt de sig för att stanna där på obestämd tid. Det kom att bli tre år, en produktiv och konstnärligt utvecklande period för den med tiden allt mer hemlängtande tonsättaren. Till de första verk som skrevs efter återkomsten till England hör Serenad för tenor, horn och stråkar från 1943. Hornlegenden Dennis Brain var vid denna tid bara drygt tjugo år gammal, men redan vida berömd och i full färd med att beställa solokonserter åt sig själv. Han bad Britten att skriva ett stycke för honom och resultatet blev alltså detta mästerverk med sin inte så vanliga solistkombination, där tenorstämman naturligtvis vigdes åt Pears. Serenaden tillägnades Edward Sackville-West, en urtypisk engelsk kulturexcentriker, musikkritiker och författare av glömda noveller som The Ruin: A Gothic Novel och Piano Quintet. Med Britten hade han samarbetat kring radiopjäsen The Rescue, byggd på Homeros Odysséen, och han arbetade hårt för att hjälpa unga brittiska tonsättare att få deras musik spelad.

Serenaden omfattar sex för engelsmännen välkända dikter från 1400-tal till1900-tal av Cotton, Tennyson, Blake, en anonym Dirge (sorgesång), Ben Johnson och Keats. Britten tyckte om musikalisk symmetri och sångerna flankeras av prolog respektive epilog för solohorn. Om dessa hornsolon är det viktigt att veta att de ska spelas på hornets naturtoner utan korrigering med hjälp av ventiler, vilket ursprungligen var Brains förslag och gillat av Britten. Lyssnaren kan lätt få för sig att något är galet, att solisten ”spelar falskt”, inte minst då man i resten av serenaden befinner sig i den ”trygga” tempererade stämningen. Med tanke på alla felgrundade missförstånd sägs Brain med tiden ha ångrat sin idé. Men det är alltså så det ska låta – när det låter fel så är det rätt. Sackville-West menade att serenaden handlar om natten den allt längre skuggan, det avlägsna taptot i solnedgången sömnens tunga änglar, men också om den dolda ondskan ormen i rosens hjärta, aningarna om synd i människans hjärta. Keats avslutande dikt ackompanjeras av enbart stråkar eftersom hornisten ska hinna ta sig ut bakom scenen för att i osynlighet spela sin epilog, identisk med prologen.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Benjamin Britten

Född: 22 november 1913, Lowestoft, Storbritannien.

Död: 4 december 1976, Aldeburgh, Storbritannien.

Studier: Britten introducerades för tonsättaren Frank Bridge i de tidiga tonåren och det resulterade i tonsättarlektioner. Britten studerade senare komposition även på Royal College of Music i London.

Övrigt: Musikforskaren Philip Brett konstaterar att Britten ”är en nyckelfigur i den brittiska musikkulturens tillväxt under andra hälften av 20-talet, hans effekt på allt från opera till förnyelse av musikutbildningen är svår att överskatta.”

Verk i urval: Brittens verk spänner opera, kör, solosång, kammarmusik, orkestermusik och filmmusik som operorna Peter Grimes, Billy Budd, Döden i Venedig, kyrkospelet The Prodigal Son, orkesterstyckena The Young Person’s Guide to the Orchestra och Variationer över ett tema av Frank Bridge, Spring Symphony och WarRequiem för kör och orkester samt körverken A Ceremony of Carols, Hymn to St Cecilia och Rejoice in the Lamb.

Om inspelad musik: Mamma Edith Britten, som var en begåvad amatörmusiker, gav den unge Benjamin pianolektioner och anordnade musikaliska soaréer i hemmet. Sålunda var Britten en av de sista tonsättarna som växte upp med endast levande musik eftersom hans pappa vägrade att införskaffa såväl grammofon som radio.

Tyvärr fullbordade Wolfgang Amadeus Mozart aldrig sina båda främsta körverk. Han avled ju mitt under arbetet med dödsmässan, Requiem, ett faktum som kryddats med mycket mystik genom historien. Mindre spöklika är omständigheterna kring den stora ssa c-moll som inte heller blev klar. Efter många svårigheter, bland annat faderns hårdnackade motstånd, hade Mozart äntligen gift sig med sin kära Constanze Weber i augusti 1782. Han lovade pappa Leopold per brev från Wien att tillsammans med sin fru snart besöka Salzburg. Mozart försäkrade också i tacksägelsens anda, för giftermålet och för att Constanze återhämtat sig väl efter födelsen av deras första barn, att han då skulle presentera ett nyskrivet verk.

Så blev det alltså inte, men den halva mässan fanns med i bagaget till Salzburg och i oktober 1783 framförde Mozart ett stort körverk i Peterskyrkan. Musikerna var gamla kolleger till Mozart och Constanze själv var sopransolist. Frågan är vad som faktiskt spelades; vad var utfyllnaden? Eftersom det ansågs otänkbart att framföra en halv mässa för liturgiskt bruk har det antagits att Mozart kompletterade med satser ur egna mässor, eller med någon annan tonsättares musik. Hur som helst fanns det verkligen bara en halv c-mollmässa av hans egen hand: Kyrie, Gloria, en bit av Credo samt skisser till Sanctus och Benedictus.

Det finns flera tänkbara förklaringar, mer eller mindre trovärdiga, till varför mässan aldrig blev klar. Det var trots allt ingen beställning eller en följd av någon anställning. Mozart behövde alltid pengar och den omfattande mässan kan då ha fått stryka på foten. De löften man givit sig själv är också de lättaste att bryta. Under vistelsen i Salzburg avled också lille nyfödde Raimund Leopold, som lämnats kvar i Wien. Kanske började Mozart då förknippa mässan med sonens död och tappade helt enkelt gnistan – av sorg.

Ofullbordad må den vara, men c-mollmässan betraktas ändå som Mozarts kontrapunktiska mästerverk. Den visar också hur Mozart påverkades av möten med den sena barockens musik, framför allt av Bach och Händel. Han kom också senare att återanvända delar av musiken i Kyrie- och Gloria-satserna i kantaten Davidde penitente från 1785.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl. paus

Rosa Feola, sopran har tyvärr ställt in sin medverkan. Hon ersätts av Elisabeth Breuer, sopran.