arrow

MUSIKEN BERÄTTAR: PETRUSJKA

En kontrastrik konsert med sydamerikansk hetta, nordisk virtuositet och rysk passion. Jimmy López orkesterstycke Perú Negro är en unik blandning av peruansk folkmusik och västerländsk konstmusik. López växte upp i Peru men studerade musik i Finland. Unik är även isländske Daníel Bjarnasons nyskrivna violinkonsert, ett utforskande och nyfiket verk som går oförutsägbara vägar. Konserten avrundas med Igor Stravinskys balett Petrusjka, ett riktigt musikaliskt fyrverkeri.  Se konserten i efterhand på Berwaldhallen Play.

Det talas ofta om ”det finska dirigentundret”, en skara till vilken vi utan tvekan kan räkna både Radiosymfonikernas tidigare chefsdirigent Esa-Pekka Salonen och stjärnskottet Klaus Mäkelä, sedan hösten 2018 orkesterns förste gästdirigent. Till denna spännande konsert har han tagit med sig två goda vänner, landsmannen och violinisten Pekka Kuusisto samt musik av den prisbelönade peruanske tonsättaren Jimmy López.

López är bland annat utbildad vid konservatoriet i Lima och vid samma institution som Mäkelä och Kuusisto, nämligen Sibelius-Akademin i Helsingfors. Orkesterverket Perú Negro är tonsättarens hyllning till de afrikaner som hämtades till Amerika för att bli slavar. I verket har han inspirerats av sitt hemlands traditionella folkmusikaliska tongångar och i musiken smälts peruansk folkmusik samman med hans eget tonspråk. Resultatet har blivit ett dramatiskt, rytmiskt och rafflande stycke med en fängslande mix av gammalt och nytt. Verket skrevs på beställning av tonsättarens vän, dirigenten Miguel Harth-Bedoya, och fick sitt uruppförande 2013.

Hösten 2018 kunde vi ta del av den isländske tonsättaren Daníel Bjarnasons pianokonsert med hans landsman Víkingur Ólafsson som solist i Berwaldhallen och här har vi glädjen att välkomna världssolisten Pekka Kuusisto i Bjarnasons violinkonsert. Kuusisto, som belönades med Nordiska rådets musikpris 2013, har gjort sig känd som en oerhört mångsidig musiker och en hängiven förespråkare för nutida musik. Sedan han uruppförde Bjarnasons violinkonsert 2017 har Kuusisto framfört verket med flera stora orkestrar världen över.

Då Sergej Djagilev 1910 besökte Stravinsky i hans hem i Schweiz fick han höra ett avsnitt ur ett stycke för piano och orkester. Den ryske impressarion insåg snabbt att musiken hade utmärkt potential att bli balettmusik. Baletten Petrusjka bygger på historien om kasperdockan Petrusjka och hans äventyr på ett vintrigt nöjesfält i Sankt Petersburg. När Stravinsky skrev musiken föreställde han sig bilden av en docka som kommer till liv och testar orkesterns tålamod till kusliga kaskader av pianoarpeggion. Uruppförandet skedde 1911 på Théâtre du Châtelet i Paris och blev en dundrande succé. Debussy var djupt imponerad och hörde i sin kollegas verk ”klingande magi”, ”otyglad energi” och ”orkestral perfektion”.

Text: Axel Lindhe


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER dot 2019/2020
Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

&

Klaus Mäkelä är chefsdirigent och konstnärlig rådgivare för Oslo-Filharmonien. Han utsågs till chefsdirigent vid Orchestre de Paris i september 2021 och har verkat som orkesterns konstnärlige rådgivare under säsongen 2020/21. Han är även förste gästdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och konstnärlig rådgivare för Åbo musikfestspel. Klaus Mäkelä har kontrakterats av Decca Classics och har dirigerat Oslo-Filharmonien i Sibelius hela symfonicykel för skivmärket. Inspelningen släpps 2022.

Klaus Mäkelä inledde säsongen 2021/2022 för Oslo-Filharmonien den 18 augusti med en specialkonsert med Saariahos Asteroid 4179: Toutatis, Strauss Also sprach Zarathustra, två nya verk av den norska kompositören Mette Henriette samt Sibelius Lemminkäinen på programmet. Vårsäsongen i Oslo består av en minst lika innehållsrik repertoar med större körverk av Bach, Mozart och William Walton, Mahlers tredje symfoni och Sjostakovitj Symfoni nr. 10 och Symfoni nr. 14 med solisterna Mika Kares och Asmik Grigorian. Den nyare musiken representeras av Sally Beamish, Unsuk Chin, Jimmy Lopez, Andrew Norman och Kaija Saariaho. Under våren 2022 framför Oslo-Filharmonin under Klaus Mäkelä Sibelius kompletta symfonicykel på Wiener Konzerthaus och Hamburg Elbphilharmonie, och turnerar sedan i Frankrike och Storbritannien.

Klaus Mäkelä deltog tillsammans med Orchestre de Paris på sommarfestivalerna i Granada och Aix-en-Provence. Han inledde säsongen 2020/21 med att dirigera Spira, ett nytt verk av Unsuk Chin, Richard Strauss Fyra sånger (Opus 27) med solisten Lise Davidsen samt Mahlers Symfoni nr. 1. Hans första säsong som chefsdirigent innehåller även verk av Ligeti och Dutilleux samt Biber, Mozart, Mendelssohn, Brahms, Rachmaninov och Stravinskij. Mäkelä är utsedd till porträttartist vid Wiener Konzerthaus för säsongen 2020/21 där han dirigerar Wiener Symphoniker och Oslo-Filharmonien samt gör kammarmusikframträdanden som cellist. Han är även gästdirigent för Chicago Symphony Orchestra, Cleveland Orchestra, San Francisco Symphony, Concertgebouworkest, London Philharmonic, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Münchner Philharmoniker.

Mäkelä studerade till dirigent för Jorma Panula och cello för Marko Ylönen, Timo Hanhinen och Hannu Kiiski vid Sibelius-Akademin. Han har gjort soloframträdanden med ett flertal finska orkestrar och som kammarmusiker tillsammans med medlemmar av Oslo-Filharmonien, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och Orchestre Philharmonique de Radio France. Han spelar på en cello tillverkad av Giovanni Grancino 1698 utlånad av finska OP Konststiftelse.

&

Violinisten, dirigenten och tonsättaren Pekka Kuusisto är känd för sin konstnärliga mångsidighet och för sin innovativa inställning till repertoaren. Han är konstnärlig ledare för Det Norske Kammerorkester och från och med 2023/24 är han förste gästdirigent och konstnärlig medledare för Helsingfors stadsorkester. Han är också konstnärlig partner till Mahler Chamber Orchestra och Saint Paul Chamber Orchestra. Han samarbetar dessutom med San Franciscos symfoniorkester (Collaborative Partner) och Die Deutsche Kammerphilharmonie Bremen (Artistic Best Friend).

Kuusisto är en hängiven anhängare av ny musik och han har uruppfört verk av Sauli Zinovjev, Daníel Bjarnason, Anders Hillborg, Philip Venables och Andrea Tarrodi. Han är också en skicklig improvisatör och samarbetar regelbundet med artister från olika genrer, som Hauschka och Kosminen, den nederländske neurologen Erik Scherder, elektronmusik-pionjären Brian Crabtree, jazztrumpetaren Arve Henriksen, jonglören Jay Gilligan, accordeonisten Dermot Dunne och sångaren och multiinstrumentalisten Sam Armidon.

Kuusistos har gjort många inspelningar, huvudsakligen för skivbolagen Ondine och BIS. För Pentatone lanserade han 2021 albumet First Light, med världspremiären av Nico Muhlys violinkonsert, Shrink (tillsammans med Det Norske Kammerorkester). Andra exempel på inspelningar från senare år är Thomas Adès violinkonsert med Aurora Orchestra och Nicolas Collon (Deutsche Grammophon), Hillborgs Bach Materia och Bachs Brandenburgkonserter nr 3 & 4 med Svenska Kammarorkestern och Thomas Dausgaard på BIS, samt Daníel Bjarnasons violinkonsert med Islands Symfoniorkester och Bjarnason som dirigent (Sono Luminus). Bland tidigare inspelningar kan nämnas Erkki-Sven Tüürs Noesis, för violin, klarinett och orkester för Ondine och Sebastian Fagerlunds violinkonsert Darkness in Light på BIS, båda med Finska Radiosymfonikerna och Hannu Lintu.

Musiken

Ungefärliga tider

Perú Negro beställdes av dirigent Miguel Harth-Bedoya till Fort Worth Symphony Orchestras hundraårsjubileum. Jag och Miguel har haft ett nära samarbete under många år och i stället för att bara tillägna honom verket har jag signerat musiken med hans initialer redan från början. Det första motivet, spelat av valthornen, är tonerna e, h, b och g: Miguel (mi, den tredje skaltonen, är tonen e) Harth (h) Bedoya (b) Gonzáles (g). Dessa fyra toner är sedan ramen för hela verkets intervalliska och harmoniska struktur.

Verkets huvudsakliga inspirationskälla är afro-peruansk musik men även om det omfattar direkta referenser till sex folksånger är det ett högst personligt verk. Jag strävade inte efter att bara kopiera eller återskapa peruansk traditionsmusik. Tvärt om assimilerade jag den och skapade något nytt och individuellt – ett slags påhittad folklore, om man så vill, som bär drag av mitt eget musikaliska språk.

Introduktionen, Pregón I, fångar andan hos de gamla gatuförsäljarna som brukade sälja sina varor och sjunga små visor längs Limas gator. De här sångerna blev med tiden mycket populära bland stadsborna och några av dem är fortfarande i omlopp. I Perú Negro spelar olika sektioner i orkestern huvudtemat som en fråga och senare svarar hela orkestern med samma tema.

Andra delen, Toro Mata, är en traditionell sång i långsamt tempo med ett slående intervall: den uppåtgående rena kvinten, som dessutom av en slump bildar samma två toner som i början av stycket, e och h. På det sättet vävs folksången in i orkesterverkets kärna. Nästa del, Ingá, höjer tempot markant och låter orkesterns stråksektionen stå i fokus. De melodiska rörelserna är direkt inspirerade av denna folksång men justerade efter modellen som etablerats av verkets huvudtema.

Le dije a papá, den fjärde delen, är flink och virtuos och når sin kulmen precis innan efterföljande delen med explosiv energi, inte minst i slagverkssektionen, som driver orkestern fram tills musiken abrupt stannar upp. Pregón II bygger på verkets introduktion men ledmotivet har här omtolkats till en majestätisk, monumental melodi spelad av slagverk och mässingsblås. När stråkarna äntligen gör entré leder en andäktig melodi baserad på Toro Mata över i slutsektionen, Son de los Diablos, verkets snabbaste parti. De första fyra tonerna återkommer mot slutet och landar på ett unisont e, både verkets första och sista ton.

Text: Jimmy López

Daníel Bjarnasons violinkonsert från 2017 börjar på ett överraskande sätt: solisten spelar pizzicato – och visslar! Knäpper man på strängarna på ett stråkinstrument blir ljudet kort, stumt och perkussivt. Men visslar man samtidigt skapar man illusionen av att tonen har en efterklang. Effekten i konsertens första takter är säregen. När den sedan fortplantar sig vidare till orkestern och man hör en hel förstafiolstämma pizzicato-vissla blir det som att befinna sig i en förtrollad skog. Bjarnason, född 1979, hör till den nya vågen av framstående tonsättare från Island. Violinkonserten har han skrivit i tätt samarbete med finländske Pekka Kuusisto, känd för sitt virtuosa fiolspel, sin improvisationsförmåga och även sin känsla för nordisk spelmansmusik.

Vilka uttryckssätt finns hos violinen? Vilka klanger och speltekniker kan man använda för att säga det man vill? Den frågan ställer Bjarnason med sin violinkonsert och svarar på ett sätt som stilistiskt omisskännligt är sprunget ur 2000-talet. Han tar vara på 1900-talets landvinningar med kärvhet och dissonanser som skulle kunna vara skrivna av en tidig Penderecki, kombinerat med att låta musiken i långa partier ha mer eller mindre drag av dur- och moll-tonalitet.

Typiskt för Bjarnasons musik är att den bygger på en klar och tydlig form. Det är lätt att följa med i händelseförloppet. Motivet från inledningen, pizzicato-visslingen – för övrigt allt annat än en publikfriande gimmick – återkommer i olika gestalter genom hela verket, både i orkestern och i solostämman, som en lite folkviseartad melodi. Det finns ett ljus i musiken. Violinen hörs ofta i höga lägen, gärna spelande med flageolett-teknik, och framstår med nästan vass skärpa i kontrast mot orkestern. Kanske kan man kalla det typiskt nordiskt.

Text: Christina Hedlund

När den kulturintresserade mecenaten Sergej Djagilev i februari 1909 hörde två uruppföranden av den då 26-årige Igor Stravinsky blev det grunden till ett av 1900-talets mest fruktbara samarbeten. Redan året därpå hade Stravinskys första ryska balett, Eldfågeln, premiär och succén var ett faktum. I samma veva hade Stravinsky kläckt idén till ett verk med utgångspunkt i gamla hedniska riter, vilket Djagilev tände på, och Stravinsky åkte till Schweiz för att arbeta i lugn och ro. Väl där kände han ett behov av att först koppla av alla tankar på scenisk musik innan han tog sig an det nya, stora projektet för Djagilevs trupp.

Som omväxling ville Stravinsky komponera för konsertsalen. Först tillkom några sånger, sedan började han på ett konsertstycke för piano och orkester. Hela tiden fanns en docka eller sprattelgubbe i hans tankar, men ingen vanlig, själlös docka utan en som får liv likt Olympia i ”Hoffmanns äventyr”. Men vad skulle det här bisarra stycket heta? Medan han vandrade utefter Genèvesjöns stränder funderade han och en dag slog det honom: Petrusjka, den odödliga och olyckliga sagohjälten, ett slags motsvarighet till Harlekin och Pierrot.

När Djagilev mot slutet av sommaren besökte Stravinsky i Lausanne för att, som han trodde, diskutera de första skisserna till vad som senare skulle bli baletten Våroffer fann han i stället Stravinsky fullt sysselsatt med ett annat verk. När han fått lyssna till de två första satserna insåg han de dramatiska möjligheterna och övertygade Stravinsky om att göra om konsertstycket till en balett i stället. Den sagolika handlingen utspelar sig under fastlagskarnevalen i Sankt Petersburg och är ett dramatiskt triangeldrama mellan de tre förtrollade dockorna Petrusjka, ballerinan och moren.

Text: Christina Tobeck

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 45 min inkl. paus

UPPTAKT: Med Nordegren & Epstein i nedre fojén med start kl 18.00. Medverkar gör även Klaus Mäkelä.