arrow

UPPTÄCK BRETT DEAN: BISS OCH BEETHOVEN

Parallellt med studierna av Beethovens fem pianokonserter har Jonathan Biss beställt och uruppfört lika många nyskrivna verk som på olika sätt relaterar till Beethovens konserter. Mångsidige australiske tonsättaren Brett Dean har skrivit Gneixendorfer Musik, den sista av Biss beställningar, som kontrasterar och relaterar till den mäktiga Kejsarkonserten, Beethovens Pianokonsert nr 5 Ess-dur.

Pianisten Jonathan Biss har sedan 2011 levt mycket nära Ludvig van Beethoven. Under nio år har han spelat in tonsättarens samtliga 32 pianosonater på totalt nio album. ”Jag har varit besatt av Beethovens musik så länge jag kan minnas. Att arbeta med den har varit en konstant källa till glädje, inspiration och frustration. I detta tror jag att jag har sällskap med de flesta musiker jag känner, oavsett ålder, utveckling och bakgrund” förklarar han. För några år sedan bad Biss ett antal tonsättare att skriva varsitt stycke som på något sätt relaterar till en av Beethovens pianokonserter. Senast Biss besökte Berwaldhallen uppförde han Beethovens första pianokonsert och Sally Beamish City Stanzas, som är ett pendangstycke till denna.

Pianokonsert nr 5 Ess-dur är Beethovens sista stora pianoverk. Han skrev det medan Napoleons armé attackerade Wien våren 1908, med fullt krigslarm utanför fönstren. Varför stycket kallas Kejsarkonserten står höjt i dunkel. Troligen var det förläggaren Johann Baptist Cramer som lade till titeln; det var i alla fall knappast Beethoven själv. Eroican kallade han först ”Bonapartesymfonin” som en hyllning till Napoleon, men när denne utnämnde sig till kejsare rev han sönder dedikationen. Pianokonserten är även känd som Militärkonserten, och visst kan man ana både kanondunder, trumpetsignaler och marschrytmer i detta trots allt ljusa stycke som Beethoven skrev då han började bli döv.

Den australiske tonsättaren Brett Deans Gneixendorfer Musik är en kommentar till Beethovens militärkonsert. Mot slutet av sitt liv tillbringade Beethoven ett par månader på sin bror Johanns egendom i den österrikiska byn Gneixendorf tillsammans med brorsonen Karl, som Beethoven hade ett nära men komplicerat förhållande till. Före besöket hade Karl försökt begå självmord och under vistelsen var Beethoven både deprimerad och medtagen. Efter ett uppslitande gräl med sin bror lämnade Beethoven abrupt egendomen på en mjölkkärra.

Arnold Schönberg skrev sin symfoniska dikt Pelleas und Melisande 1902–1903 och dirigerade själv premiären i Wien 1905. Stycket är baserat på Maurice Maeterlincks pjäs med samma namn. I detta laddade verk tänjer Schönberg romantikens harmoniska gränser till det yttersta för att uttrycka Pelléas och Mélisandes förbjudna kärlek och tragiska historia. Det är ett av Schönbergs tidiga verk, innan han kom att helt kringgå den traditionella harmoniken med sin tolvtonsteknik.

Text: Anna Hedelius


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas mest mångsidiga orkestrar. Repertoaren innefattar såväl de stora klassiska verken som spännande ny musik. I samarbeten med tonsättare, dirigenter och solister finns en ständig strävan att bryta ny mark. Orkesterns omfångsrika och högklassiga musicerande har belönats med ett otal priser och lovord och de gör regelbundna gästspel på internationella festivaler och konserthus. ”Orkestern har en unik kombination av ödmjukhet, sensibilitet och musikalisk fantasi” säger Daniel Harding, chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester. ”Jag har aldrig haft en konsert med Radiosymfonikerna där de inte spelat som om det gällde livet!” fortsätter han. Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst började sina sändningar. Alltsedan dess har orkesterns konserter sänts i Sveriges Radios. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har genom åren haft framstående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen.

Född 1983 i Freiburg im Breisgau, Tyskland. Vid 6 år tog han sina första piano- och violinlektioner. Vid 15 år började han studera piano och dirigering på hemstadens musikhögskola. David var den första att kamma hem Bernard Haitinks stipendium för unga talanger. Han var också den första att tilldelas Nestlé and Salzburg Festival Young Conductors Award 2010. Har tidigare dirigerat bland annat Londons symfoniorkester och Simón Bolívars ungdomskör i Venezuela. Idag leder han Spaniens nationalorkester och kör.

Amerikanske pianisten Jonathan Biss har i närmare tjugo år verkat som internationellt uppmärksammad konsertpianist och kammarmusiker och på senaste tiden även som uppskattad pedagog och skribent. Nyligen har han uppträtt med såväl Philharmonia Orchestra i London och Atlanta Symphony Orchestra som med Sveriges Radios Symfoniorkester och Dallas Symphony Orchestra och turnerat med Japan Philharmonic Orchestra och med Musica Vitae. Han har även utsetts till konstnärlig ledare för Marlboro Music Festival tillsammans med pianisten Mitsuko Uchida. Han sedan 2011 studerat och spelat in Beethovens samtliga pianosonater, ett projekt som fullbordas i samband med Beethovens 250-årsjubileum år 2020. Parallellt har han i projektet Beethoven/5 såväl framfört tonsättarens pianokonserter som beställt fem nya pianokonserter som pendangstycken av samtida tonsättare som Caroline Shaw och Sally Beamish. Målsättningen är att även dessa nya solokonserter skall bli repertoarstycken liksom Beethovens.

Musiken

Ungefärliga tider

Medan Napoleons armé gick till attack mot Wien på våren 1809 satt Beethoven och försökte komponera sin femte pianokonsert i sitt hem i staden. Larmet och bullret från striderna var dock enormt och Beethoven, som bodde alldeles vid stadsmuren, fick flera gånger söka skydd i sin brors källare. ”Vi har genomgått en hel del elände” skrev han till sin förläggare, ”allt som hänt här har nedsatt mig till kropp och själ”.

Beethovens hade först tillägnat general Napoleon sin tredje symfoni men ändrat sig i vredesmod när han hörde att Napoleon utropat sig till kejsare. Beethoven avskydde Napoleon för att han hade invaderat Wien, en reaktion typisk för den allmänna nationalromantiska stämning som började gro i Tyskland och Österrike. Varför den femte pianokonserten kallas Kejsarkonserten är det nog ingen som vet; det var åtminstone ingen hyllning till Napoleon, och det var inte Beethoven själv som satte namnet. Det finns dock en alternativ titel som säger ute mer: Militärkonserten.

Militärkonserter var en vanlig genre vid den här tiden, som innehöll både kanonader, trumpetsignaler och marschrytmer. En kvarleva av detta, kan man säga, finns främst i pianokonsertens första sats. Andra satsens lugna inledningsmelodi lär däremot härstamma från österrikiska pilgrimssånger. Det här är ändå en av Beethovens ljusaste solokonserter och det är överlag svårt att höra spår av den svåra tid då den skrevs. Nu började också Beethovens hörsel att försämras, vilket betydde att han själv inte kunde framföra verket.

Vid uruppförandet i Leipzig 1811 blev publiken så förtjust att de ”icke kunde låta sig nöja med de vanliga yttringarna av erkännande och belåtenhet”. Men efter ytterligare ett framförande blev den nästan inte spelad alls, förrän i mitten av 1800-talet då det både fanns tryckta noter och många duktiga pianovirtuoser som klarade av Beethovens verk.

Trots att Beethoven hade ytterligare 18 år kvar i livet blev detta hans sista pianokonsert. Kanske berodde det på att han inte själv kunde framträda som pianist, eller att han inte ansåg sig ha mer att åstadkomma i den här konsertformer. Det hade han, däremot, i andra.

Text: Bengt Arwén

27 år gammal kämpade Arnold Schönberg för sin tillvaro i Wien. Han försörjde sig hjälpligt med att bearbeta andra kompositörers musik, men det egna skrivandet gick trögt. När ett turnerande kabarésällskap dök upp och visade intresse för hans sånger, tog han chansen och följde med dem till Berlin. Dessutom var Schönberg förlovad med Mathilde Zemlinsky, syster till läraren och vännen Alexander Zemlinsky, och hon var höggravid. Om de flyttade skulle de både undvika skandal och säkra den lilla familjens framtid. Arbetet med kabarésällskapet blev dock inte vad Schönberg hade hoppats. Han fick dirigera, skriva populära melodier och – än en gång – orkestrera andras musik.

Den mest framstående tonsättaren i Berlin vid den här tiden var Richard Strauss. De träffades 1902 och Strauss ordnade stipendier och extrajobb åt Schönberg. Det var också Strauss som satte Maurice Maeterlincks pjäs Pelléas och Mélisande i händerna på Schönberg och rekommenderade honom att tonsätta den. Ingen av dem lär ha vetat att Debussy skrivit en opera på samma text, som just haft premiär i Paris. Pelléas och Mélisande blev Schönbergs första och orkesterverk. Det är senromantisk musik, influerad av Wagner och Strauss, skrivet under samma period som Verklärte Nacht och Gurre-Lieder och nästan 20 år innan han presenterade sin tolvtonsteknik.

Dramat börjar med att prins Golaud träffar en gråtande Mélisande i skogen och tar med henne till sitt slott för att gifta sig med henne. Vid slottet får Melisande träffa Golauds yngre bror Pelléas, och de två blir genast förälskade i varandra. Därefter följer en snabbare del där Mélisande tappar sin bröllopsring i en brunn, samtidigt som Golaud ramlar av sin häst under en ridtur långt bort. I nästa sen släpper Mélisande ut sitt hår genom ett tornfönster över den förälskade Pelléas. De förklarar varandra sin kärlek, men i nästa sen för den svartsjuke Golaud sin bror till slottets vattenfyllda källarvalv. Tredje delen börjar med vacker kärleksmusik när Pelléas och Mélisande omfamnar varandra, men kulminerar med att Golaud rusar fram och dödar sin bror. I slutscenen ligger Mélisande i sitt rum och har just fött en dotter. Golaud är fortfarande misstänksam, men Mélisande bedyrar att hennes kärlek till Pelléas har varit oskyldig – och dör.

Text: Katarina Lindblad

Ingår i följande abonnemang: