I musiktidskriften Neue Zeitschrift für Musik stod redan 1837 att läsa: ”Mer än ett främmande folks dyrgripar tilltalar oss ändå våra folkliga traditioner […] Rödluvan, Lorelei och Held Siegfried är berättelser som endast väntar på konstnären för att åter möta oss i livet som gamla sagobilder i föryngrad gestalt.” Vilka tankar väckte inte dessa ord hos den då 24-årige Wagner?

Wagner ägnade mycket tid och stort intresse åt medeltida litteratur. I sitt bibliotek i Dresden hade han böcker som Den poetiska Eddan, Snorre Sturlassons Heimskringla, Völsungasagan, diverse skrifter om germansk och skandinavisk mytologi och, inte minst, hjältesagan Nibelungenlied. Operan Tannhäuser, som stod färdig redan 1845, var den första frukten av Wagners studier. Den var också ett viktigt steg på Wagners konstnärliga resa från den traditionella operans arior, ensembler och recitativ till det revolutionerande, integrerade musikdrama han blivit känd för.

Ställd inför Nibelungens ring, denna berättelse om girighetens förbannelse, kärlekens makt och människors och gudars väg mot undergång är det värt att minnas skapelseprocessen. Själva historien skrevs baklänges: 1848 hade Richard Wagner planer på operan Siegfrieds död, men den krävde förhistoria. Den förhistorian blev Ringens tredje del, Siegfried. Sedan skrevs Valkyrian och sist Rhenguldet. Till slut införlivades Siegfrieds död i Ringens klimax: Ragnarök.
1853 var det dags att skriva musik, nu i och för sig i rätt ordning. Men efter Rhenguldet och Valkyrian tog det stopp – mitt i Siegfried. Wagner lämnade 1857 sin hjälte under den lind där han befann sig mitt i operans andra akt, grubblande över sin bakgrund och sin döda mor. Där blev Siegfried liggande och fick inte komma vidare förrän tolv år senare. Under den tiden hann både Tristan och Isolde och Mästersångarna i Nürnberg bli färdiga. Först därefter fullbordade Wagner Siegfried och komponerade även Ragnarök.

Valkyrian har alltid varit den av Ringens delar som oftast framförts separat. Inte minst Wagners starka skildring i första akten av hur tvillingsyskonen Siegmund och Sieglinde dras till varandra lär bidra till också publikens kärlek till operan. Deras partier tillhör Wagners största mästerstycken och samspelet mellan ord och toner tycks ha växt fram med lekande lätthet. Syskonen är Wotans barn, men vet inte om det. När Valkyrian börjar är Siegmund på flykt från fiender och hamnar i en främlings stuga. Det visar sig vara Hunding, mannen som en gång rövat bort Sieglinde, och som nyss jagat en vapenlös Siegmund.
När Hunding sover berättar Sieglinde för Siegmund om svärdet i asken, det vapen han behöver men som sitter så hårt fast att bara den starkaste av hjältar kan dra ut det. Siegmunds och Sieglindes samförstånd blommar ut i glödande kärlek, samtidigt som det går det upp för dem att de är syskon. Siegmund rycker svärdet ur trädet och ger det namnet Nothung, det som kom i nödens stund. Paret flyr ut i vårnatten, ovetandes betraktade från ovan av deras beräknande pappa, guden Wotan…

Text: Gunnar Lanzky-Otto och David Saulesco