arrow

Allt innehåll från dagen

  • Esa-Pekka Salonen

    Östersjöfestivalen firar 20 år med Mahlers andra symfoni

31 aug: Jubileumskväll - Östersjöfestivalen 20 år

Östersjöfestivalens jubileumskväll tar ett helhetsgrepp på festivalens 20-åriga historia och dess betydelse för Östersjöregionen. Festivalens initiativtagare och Radiosymfonikernas hedersdirigent Esa-Pekka Salonen leder orkestern, Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör i vilken Mahlers andra symfoni tar med publiken på en resa från den inledande sorgmarschen till den ljusa finalen. I det föregående samtalet blickas framåt och bakåt på festivalen och på vad vi kan göra för vårt gemensamma hav.

Samtalet och konserten sänds direkt på Berwaldhallen Play.

Program

  • 17:30

    SAMTAL: ÖSTERSJÖFESTIVALEN 20 ÅR: Om musiken, miljön och mötena

    Berwaldhallen

    Innan Mahlers katharsiska och allomfattande andra symfoni ljuder i Berwaldhallen, bjuds publiken denna jubileumskväll på ett samtal med både retrospektiv och framåtblick på 20-åriga Östersjöfestivalen och dess betydelse för Östersjöregionen. När Östersjöfestivalen gick av stapeln för första gången rådde trots algblomningen en optimism; murar mellan öst och väst var rivna, vi kunde samarbeta över gränserna och tillsammans skulle vi råda bot på Östersjöns problem! Östersjöfestivalen blev från första stund en plattform för att mötas över gränser, inspireras av varandras samhällsengagemang och enas via gemensamma musikupplevelser. Ta del av vad grundarna Michael Tydén och Esa-Pekka Salonen ville uppnå när de grundade festivalen, hur det gick sedan och vad festivalen står inför i framtiden. Det utlovas både skratt och allvar när vi får höra vad som gått fel under åren, vilka de största utmaningarna är idag, men också vad som faktiskt har blivit bättre i Östersjön. Samtalet sker i Berwaldhallen 17.30-18.30.

    Medverkande

  • 19:00

    ESA-PEKKA SALONEN & MAHLERS TVÅA

    Berwaldhallen

    Östersjöfestivalen firar tjugo år med en storartad jubileumskonsert där hedersdirigent Esa-Pekka Salonen leder Radiosymfonikerna, Radiokören och Eric Ericsons Kammarkör i Gustav Mahlers praktfulla andra symfoni, Uppståndelsesymfonin. ”En symfoni måste vara som världen, den måste omfamna allt”, sade Mahler själv. Sällan har väl detta citat känts mer träffande än i denna magnifika symfoni, där tonsättaren tar med lyssnaren på en väldig musikalisk resa med hjälp av ett massivt uppbåd av orkester, kör och solister. Från den inledande sorgmarschen, till finalens himmelska klanger som strålar av ljus och hoppfullhet.

    Medverkande

    • Sveriges Radios Symfoniorkester, Radiosymfonikerna, är kända som en av Europas mest allsidiga orkestrar. De har en bred och spännande repertoar och ligger hela tiden i framkant. Orkestern har mottagit ett flertal utmärkelser och uppskattas för sin stora musikaliska bredd, men även för sina samarbeten med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister.

      Radiosymfonikerna har sedan 1979 varit knutna till Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen. Förutom publiken på plats i Berwaldhallen, når orkestern många lyssnare via radion och digitala media, samt genom sitt samarbete med EBU. Konserter strömmas även regelbundet via Berwaldhallen Play och sänds av Sveriges Television, vilket ger publiken ännu fler möjligheter att njuta av en av världens främsta orkestrar.

      ”Orkestern känner stor ödmjukhet inför musiken och har en underbar känsla för musikalisk inlevelse och kreativitet”, enligt Daniel Harding, Radiosymfonikernas chefsdirigent sedan 2007. ”Jag har aldrig dirigerat en konsert där orkestern inte har spelat med livet som insats!” Orkestern är även stolt över att sedan 2018 ha Klaus Mäkelä som förste gästdirigent.

      Under covid-19-pandemin, har Radiosymfonikerna varit en av bara ett fåtal orkestrar i världen som inte har slutat spela. Deras innovativa, kreativa lösningar har hjälpt publiken att ta sig igenom den här svåra tiden, och de har till och med själva skapat nyheter.

      En radioorkester grundades för första gången 1925 i samband med de första radioutsändningarna i Sverige. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967. Orkestern har under åren haft flera framstående chefsdirigenter. Två av dem, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har senare utnämnts till hedersdirigenter.

    • Radiokören har i över 90 år bidragit till utvecklingen av den svenska a cappella-traditionen. Under den legendariske dirigenten Eric Ericsons ledarskap fick kören ett stort internationellt renommé och räknas i dag bland världens främsta körer. Körmedlemmarnas förmåga att växla mellan kraftfulla solistiska insatser och att sömlöst smälta in i ensemblen skapar ett unikt och dynamiskt instrument som hyllas av musikälskare och kritiker världen över, liksom av de många dirigenter som utforskar och utmanar körens potential.

      Sedan 1979 är Radiokörens hemmascen Berwaldhallen, Sveriges Radios konserthus. Förutom konsertpubliken når kören också miljontals lyssnare i etern och på webben genom Klassiska konserten i P2. Dessutom visas flera av konserterna på Berwaldhallen Play, vilket ger publiken ytterligare en möjlighet att komma riktigt nära en av världens bästa körer.

      Säsongen 2019–2020 tillträdde Kaspars Putniņš som ny chefsdirigent och konstnärlig ledare för Radiokören, den tionde chefsdirigenten sedan kören bildades. Sedan januari 2019 är Marc Korovitch kormästare för Radiokören med ansvar för ensemblens kontinuerliga utveckling. Två av körens tidigare chefsdirigenter, Tõnu Kaljuste och Peter Dijkstra, utnämndes i november 2019 till hedersdirigenter. Båda har fortfarande nära kontakt med kören och gör återkommande gästspel.

      Radiokören bildades samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar och kören hade sin allra första konsert i maj 1925. Ambitionsnivån var hög redan från starten med ett uttalat mål att vara på högsta internationella nivå i allt från barockmusik till modern avantgarde.

    • Eric Ericsons kammarkör grundades 1945 av den då 27-årige Eric Ericson och har sedan dess intagit en central plats i svenskt och internationellt musikliv. Sedan 2013 är den flerfaldigt prisbelönade dirigenten Fredrik Malmberg körens chefdirigent. Ensemblens intresse av att hela tiden söka ny musik och nya arbetsområden har givit dem en mycket bred repertoar: från tidig musik till det allra senaste. För generationer svenska och internationella tonsättare har kören representerat ett ideal med sin typiskt nordiska klang och drivna virtuositet. Att förvalta arvet efter Eric Ericson handlar om att bevara och utveckla den unika klangen, att ständigt fördjupa den kammarmusikaliska inställningen samt att hela tiden söka ny repertoar. Eric Ericsons kammarkör hör till det internationella toppskiktet av professionella ensembler och har genom åren belönats med åtskilliga utmärkelser och priser.

    • Världsdirigenten Esa-Pekka Salonen utmanar och förnyar ständigt den klassiska musikens roll i vår tid. Sedan 2020 är han musikalisk ledare för San Francisco Symphony Orchestra. Han är hedersdirigent vid Philharmonia Orchestra i London där han var chefsdirigent och konstnärlig rådgivare under åren 2008 till 2021, och där han lanserade de prisbelönade installationerna RE-RITE och Universe of Sound, som har gjort det möjligt för människor att kliva in i orkestern genom ljud- och videoprojektioner. Salonen har också drivit utvecklingen av en hyllad app för surfplattor, The Orchestra, som ger användaren inblick i hur åtta klassiska symfoniska verk är uppbyggda.

      Åren 1985 till 1995 var Esa-Pekka Salonen chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och numera är han orkesterns hedersdirigent. 1992 till 2009 var han chefsdirigent för Los Angeles Philharmonic och är sedan 2009 också den orkesterns hederdirigent. Salonen var medgrundare till Östersjöfestivalen 2003. Han är även verksam som tonsättare, och var under åren 2015 till 2018 Composer in Residence vid New York Philharmonic. Säsongen 2022/2023 är Salonen Composer in Residence hos Berliner Philharmoniker.

    • Julia Kretz-Larsson, violin, har studerat för Marianne Boettcher och Thomas Thompson i Berlin och för Josef Suk i Prag. Med Julius Stern pianotrio har hon vunnit priser vid flera internationella tävlingar. Hon är medlem i kammarmusikensemble Spectrum Concerts Berlin, som har sin egen konsertserie i Berliner Philharmonie Kammermusiksaal och har med dem även spelat i konserthus som Carnegie Hall i New York och Concertgebouw Amsterdam. År 2006 blev Julia Kretz-Larsson medlem av Lucerne Festival Orchestra, ledd av Claudio Abbado, och sedan 2008 har hon varit medlem i Mahler Chamber Orchestra, från 2011 som stämledare. Julia är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och är lärare vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
      Julia har regelbundet spelat kammarmusikkonserter med ett flertal internationella artister och har spelat på festivaler som Salzburger Festspiele, Internationella Kammarmusikfestivalen i Utrecht, Julian Rachlin and Friends, Schleswig-Holstein Musikfestival och Vinterfest. Hon har spelat in kammarmusik för bland annat BIS, NAXOS, Harmonia Mundi.

    • Nina Stemme räknas som vår tids ledande sångerska i det dramatiska fackets största partier: Isolde, Brünnhilde och Kundry, Salome och Elektra, Fanciulla och Turandot.

      Hon är en artist som är efterfrågad i hela världen. På scener som Metropolitan i New York, La Scala i Milano, Bayreuther Festspiele, Wiener Staatsoper och Royal Opera House i London har Nina Stemme fört vidare traditionen från Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson.

      Stemme är svensk hovsångerska, österrikisk Kammersängerin, har tilldelats kritikernas pris Premio Abbiati (2010), Laurence Olivier Award for outstanding Achievement in Opera (2010), International Opera Award for world’s leading female opera singer (2013), Opera News Award (2013) och många, många fler. Hon har vid två tillfällen, 2005 och 2012, blivit utnämnd till årets sångerska av juryn på den tyska musiktidningen Opernwelt och 2018 belönades hon med den klassiska musikens största pris; The Birgit Nilsson Prize.

      Vid sidan av inspelningen av Tristan och Isolde med Plácido Domingo som Tristan och Antonio Pappano som dirigent, är Nina Stemmes Isolde även dokumenterad såväl i en liveinspelning från Berlin med Marek Janowski som i en TV-inspelning från Nikolaus Lehnhoffs uppsättning i Glyndebourne. Hennes rolltolkning av Brünnhilde i Valkyrian finns inspelad som video från La Scala under ledning av Daniel Barenboim. Föreställningar av Zemlinskys König Kandaules, Aida, Jenufa, Rosenkavaljeren och La Fanciulla del West dokumenterar också mångsidigheten och bredden i hennes repertoar.

      Nina Stemme gjorde sin debut som Färgarfrun i Strauss opera Die Frau ohne Schatten i jubileumsföreställningen på Wiener Staatsoper i maj 2019. Föreställningen dirigerades av Christian Thielemann och finns utgiven på CD av Orfeo.

    • Den internationellt hyllade svenska sopranen Miah Persson har arbetat över hela världen, såväl på konsertscenen, som på operascenen.

      Bland dirigenter som hon har samarbetat med kan bland annat nämnas Sir Colin Davis, Daniel Barenboim, Anto­nio Pappano, Esa-Pekka Salonen, Sir John Eliot Gardiner, Nikolaus Harnoncourt, Sir Charles Mackerras, Marc Minkowski och Yannick Nézet-Séguin.

      Miah Persson har uppträtt på många av världens ledande operahus. Bland hennes många höjdpunkter i karriären kan nämnas roller såsom Sophie i Rosenkavaljeren, Greta i Hans och Greta och Fiordiligi i Così fan tutte vid Metropolitanoperan, Susanna i Figaros Bröllop och Zerlina i Don Giovanni vid Covent Garden, Sifare i Mitridate och Fiordiligi i Così fan tutte vid Salzburgfestivalen, Sophie och Susanna på Wiener Staatsoper, Fiordiligi, Donna Elvira, Anne Trulove i Rucklarens väg och Guvernanten i The Turn of the Screw vid Glyndebourne-festivalen, Fiordiligi vid Bayerische Staatsoper och framträdanden vid Festival d’Aix-en-Provence, Parisoperan, Frankfurtoperan, Theater an der Wien och Gran Teatro del Liceu i Barcelona. 2011 utnämndes Miah Persson till hovsångerska.

    Musiken

    • Våren 1888 påbörjade Mahler arbetet med det som skulle bli till första satsen i den andra symfonin. Sensommaren samma år låg satsen klar. Mahler kallade stycket Todtenfeier (Begravningsrit) och förklarade att musiken representerade begravningen av hjälten i hans första symfoni.

      Ytterligare fem år hann förflyta innan han 1893 på nytt tog upp arbetet med andra symfonin. Samma sommar var han sysselsatt med tonsättningen av några visor från sångsamlingen Des Knaben Wunderhorn. Han tonsatte sången Den helige Antonius predikan för fiskarna för sång och piano och  skrev en version för orkester, som kom att bilda grunden till tredje satsens scherzo. Även den fjärde satsen, Urlicht, tillkom, med text från en annan visa i Wunderhornsamlingen. Han skrev också andra satsens andante.

      Men finalsatsen beredde Mahler problem. Han hade länge funderat på att ha med en kör i finalen, men var rädd för att det skulle uppfattas som en billig imitation av Beethovens nionde symfoni. Enligt Mahler själv kom den förlösande inspirationen till honom på ett oväntat sätt: På våren 1894 bevistade han dirigenten Hans von Bülows begravning, när en barnkör på orgelläktaren stämde upp i Friedrich Gottlieb Klopstocks uppståndelsekoral. ”Det var som om jag träffats av blixten …”, skrev han senare i ett brev, ”…allt stod plötsligt helt klart för mig.” Till finalsatsen tonsatte Mahler två strofer från Klopstock, och lade dessutom själv till egna verser.

      Den andra symfonin komponerades i en tid då symfonins form diskuterades intensivt. Inte minst tvistade man om programmusikens vara eller icke-vara. Skulle en symfoni innehålla absolut musik, eller behövde den symbolisera något utommusikaliskt? Själv hade Mahler ett minst sagt ambivalent förhållande till programmusiken. Inte sällan författade han program till sina verk, bara för att sedan dra tillbaka dem, något som också var fallet med den andra symfonin.

      Anledningen till Mahlers kluvenhet var inte minst rädslan för att uttalade program skulle skapa förutfattade meningar hos publiken. Istället, menade han, borde åhörarna vara fria att bilda sig en egen uppfattning om musiken. Trots Mahlers vankelmod inför programmen kan det vara intressant att ta del av hans tankar om sin symfoni. Nedanstående program är en förkortad version av en programförklaring som Mahler författade till ett uppförande i Dresden 1901.

      I den första satsen står vi vid en älskad människas kista. Vad är det här livet – och den här döden? Finns det ett liv efter detta? Är allt bara en förvirrad dröm, eller har livet och döden en mening? Om vi ska leva vidare behöver vi få svar på den frågan.

      Andantet beskriver ett lyckligt ögonblick i den älskade avlidnes liv, och en vemodig erinran om hans ungdom och förlorade oskuld.

      Den tredje satsen är fylld av meningslöshet och förtvivlan, där tillvaron ter sig som en mardröm, vilket får honom att skrika rakt ut i sin förtvivlan.

      Den fjärde satsen representerar tidpunkten då barnatrons rörande stämma ljuder i hans öra. I finalen, slutligen, står människan inför domedagen. Domedagsbasunen hörs, apokalypsens trumpeter kallar varje kropp och själ. I tystnaden förnimmer vi sången från en näktergal. som ett sista eko av jordiskt liv. Ömsint ljuder då tonerna från en kör av helgon och himmelska härskaror: ”Återuppstå, ja återuppstå skall du!”. Då nås vi av Guds nåd. Det finns inget straff och ingen belöning! En allsmäktig känsla av kärlek uppfyller oss med välsignad insikt och närvaro!

      Text: Axel Lindhe