arrow

Blomstedt 90 år

Herbert Blomstedt jubilerar med ett storslaget program värdigt Radiosymfonikernas hedersdirigent med tre av 1800-talets stora tonsättare: Beethoven, Richard Strauss och Wagner.

Livestreamingen av fredagens konsert finns publicerad på berwaldhallen/play

Beethovens Symfoni nr 3 tillägnades ursprungligen Napoleon Bonaparte, men när Napoleon gick från att vara demokratins förkämpe till fransk kejsare drogs tillägnan tillbaka och symfonin fick smeknamnet Eroica. När Richard Strauss låg för döden sade han att Tod und Verklärung, den symfoniska dikt han skrev i tjugoårsåldern, lät precis så som det kändes att lämna jordelivet. Wagner själv blev aldrig nöjd med operan Tannhäuser, men den är likaväl en av världens mest spelade operor. Likaså är Uvertyren till Tannhäuser ett mycket uppskattat konsertstycke. Radiosymfonikerna spelar fyra symfoniska dikter av Strauss under säsongen –missa inte de andra.


Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges orkester. Oavsett var i landet du bor kan du lyssna på orkesterns konserter i Sveriges Radio P2 i etern och på webben och flera av dem visas också i Sveriges Television. Varje år framför orkestern älskade verk ur den klassiska repertoaren och nyskriven musik av spännande, samtida tonsättare. Dessutom samarbetar de med framstående jazz-, pop- och rockartister och strävar ständigt efter att utvecklas och bryta ny mark.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Under de första 40 åren ansvarade en rad olika musikprofiler för den radiosända orkestermusiken. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har sedan dess, under enastående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, formats till en internationellt ryktbar konstmusikensemble i toppklass. Sedan 2007 är Daniel Harding orkesterns chefsdirigent som säsongen 2016–2017 firade sitt tioårsjubileum med att göra tre av 1800-talets stora symfoniska verk.

Orkestern turnerar regelbundet och blir ofta inbjuden till internationella festivaler och konserthus. Våren 2016 turnerade de i Europa tillsammans med Mozart-specialisten Maria João Pires och den uppmärksammade violinisten Veronika Eberle. Under 2014 gästade de såväl påskfestivalen i Aix-en-Provence som the BBC Proms i London. I maj 2017 gjorde orkestern en stor turné med musik av bland andra Ravel, Dvořák och Mahler. Tillsammans med den Grammybelönade violinisten Joshua Bell besökte de bland annat Wien, Salzburg och Milano. Under Östersjöfestivalen 2017 uruppförde Sveriges Radios Symfoniorkester Aeterna av Anders Hillborg, ett beställningsverk som är en del av ett filmprojekt om FN:s 17 miljömål. Festivalen avslutades med Mahlers Symfoni nr 6 under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

I augusti 2018 avslutade orkestern den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers Symfoni nr 8, med vilken de bara veckan innan öppnat den sextonde Östersjöfestivalen. Säsongen 2018–2019 omfattar flera stora verk för kör och orkester som Brahms Requiem och Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht. Sveriges Radios Symfoniorkester är också mycket stolta att presentera sin nye förste gästdirigent, Klaus Mäkelä, som kommer att göra tre konserter under säsongen med bland annat Sjostakovitjs femte, sjätte och sjunde symfonier. Andra uppmärksammade gästspel är Malin Byström, Christian Gerhaher, dirigenten Mirga Gražinytė-Tyla och pianisten Conrad Tao. I november 2018 åker orkestern på en ny, omfattande Europaturné och i september gästade de dessutom Anima Mundi Festival i Pisa.

Herbert Blomstedt debuterade 1954 med Kungliga Filharmonikerna och fick därefter uppdrag som chefsdirigent för många orkestrar, däribland Sveriges Radios symfoniorkester, Staatskapelle Dresden, San Francisco symfoniorkester, NDR symfoniorkester Hamburg och Gewandhausorkestern i Leipzig. Utöver det har han varit gästdirigent för flertalet orkestrar. Han är hedersdirigent för Gewandhausorkestern, NHK Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra, Danmarks Radios symfoniorkester och Sveriges Radios symfoniorkester.

Musiken

Ungefärliga tider

 

I början av oktober 1802 skrev Beethoven det så kallade Heiligenstadt-testamentet, ett djupt pessimistiskt brev till sina bröder om bland annat sina självmordstankar, sin djupa depression men också viljan att fullborda sitt konstnärliga öde. Liksom tidigare, och även senare, tog han sig ur depressionen genom arbete och de följande åren blev en av Beethovens mest produktiva perioder. Han började snart att skissa på en symfoni i Ess-dur, arbetade framför allt på det under sommaren året därpå och till slut uruppfördes symfonin 1805.

En av orsakerna till att Beethovens Symfoni nr 3 i Ess-dur snabbt blev en av hans mest populära var det nya, djärva tonspråket och dess utvidgade omfång, både känslomässigt och spelmässigt. Men även verkets bakgrund har bidragit. Historien om hur Beethoven skall ha slitit av titelbladet med dedikationen till Napoleon har alltid fascinerat. Beethovens elev, Ferdinand Ries, har berättat hur mästaren rev sönder dedikationen i raseri när han fick veta att Napoleon utropat sig till kejsare.

Sann eller inte ger historien i alla fall en bild av Beethovens identitet och revolutionära patos. Napoleon hade förkroppsligat den franska revolutionens ideal men avslöjade sig nu som en simpel, makthungrig uppkomling. Från den utgångspunkten kan vi också närma oss Eroicasymfonin, inte som programmusik utan dess känslomässiga eller till och med idémässiga innehåll. Den andra satsen blir då inte en sorgmarsch över någon konkret person utan över svikna ideal. När partituret trycktes 1820 kallades den ”Heroisk symfoni, komponerad för att högtidlighålla minnet av en stor man”.

De två första symfonierna skrev Beethoven i Haydns och Mozarts anda, men med den tredje införde Beethoven något nytt. Han tar det största utvecklingssprånget i sitt skapande; inte bara upplägget är nytt och djärvt utan hela tonspråket, instrumentationen, till och med temanas utformning och inbördes relationer innebar något nytt. Verket sjuder av energi, en framåtriktad rörelse, inte minst i yttersatserna.

Text: Claes H Cnattingius

Kort om tonsättaren: Ludwig van Beethoven

Född: 17 december 1770, Bonn, Tyskland

Död: 26 mars 1827, Wien, Österrike

Verk i urval: Nio symfonier, fem pianokonserter, Violinkonsert D-dur, Fidelio, Missa Solemnis, 16 stråkkvartetter och välkända pianostycken som Für Elise, Månskenssonaten och Apassionata.

Pionjären: Beethoven var den förste att använda såväl piccolan som trombonen i en symfoniorkester. Han var också den förste att imitera en vaktel, en gök och en näktergal i en och samma romantiska symfoni, nämligen Pastoralsymfonin.

När Richard Strauss skriver de sånger för sopran och orkester som skall bli kända under namnet ”Vier letzte Lieder”, har han ett år kvar att leva. Sångerna behandlar i ett stilla, upphöjt lugn den oundvikliga döden. I den sista av dessa sånger, Im Abendrot, citerar Strauss ett av sina ungdomsverk, skrivet 60 år tidigare – tondikten Tod und Verklärung, som också det har döden som tema.

Det är med en serie storslagna symfoniska dikter som Richard Strauss fram till åren kring sekelskiftet 1900 framförallt gör sig berömd. I dessa kan han gestalta till synes vad som helst i musik. Med briljant och överdådig klang och en sensuell musikalisk extravagans är det mesta han skriver rena mästarprov i orkestreringsteknik.

Tod und Verklärung kommer till år 1889 och har till skillnad från många av de andra stora symfoniska dikterna – Don Juan, Macbeth, Till Eulenspiegel, Don Quijote – ingen litterär förlaga. Det är egentligen inte heller fråga om ett självbiografiskt verk, som exempelvis Ein Heldenleben eller Sinfonia Domestica, där Strauss gör sig själv till hjälte. Tod und Verklärung är snarare en universell skildring av döden, och dessutom den kanske mest symfoniska av hans tondikter. Allting kretsar kring en enda enhetlig idé, även om verket är indelat i fyra satser. De skildrar i tur och ordning sjuklägret där den sjuke väntar på döden, därpå själva dödskampen, sedan livet som passerar revy och till sist det slutgiltiga, förklarade tillståndet – den förlösande transfigurationen. Uruppförandet, som dirigerades av Strauss själv, ägde rum i Eisenach 21 juni 1890.

När Strauss åtta år senare skriver Ein Heldenleben, som med sin måttligt blygsamma titel skildrar den 34-årige Strauss själv, blir det med några undantag det sista i denna rad sprudlande orkesterverk i samma genre. Efter detta vänder sig Strauss för en tid från konsertsalen mot operascenen och kommer inom loppet av några år skriva operahistoria med bland annat Salome (1905) och Elektra (1909). Även i dessa verk knyter han tydligt an till de tidigare tondikterna – det är utpräglade orkesteroperor, var och en stöpta i en enda skarpladdad, genomkomponerad akt.

Richard Strauss uttalade önskan var att i Tod und Verklärung skildra ”dödsögonblicket hos en person som sökt de högsta idealen – en konstnär”.  Enligt honom själv var skildringen korrekt; när han låg på sin dödsbädd hösten 1949 sade han till sin svärdotter: ”Det är lustigt, Alice, att dö är precis som jag komponerade det i Tod und Verklärung”.

Text: Edward Klingspor

RICHARD STRAUSS
Född: 11 juni 1864 i München, Kungariket Bayern, Tyskland.
Död: 8 september 1949, Garmisch-Partenkirchen, Tyskland.
Utbildning: Privatlektioner i musikteori och orkestrering för en assistent vid Münchens hovkapell, violinstudier vid stadens kungliga musikskola samt universitetsstudier i filosofi och konsthistoria.
Verk: De tio tondikterna är hans märkligaste orkesterverk, med mästerstycken som Don Juan, Till Eulenspiegels lustige Streiche eller Also sprach Zarathustra. Operor som banbrytande Salome och Elektra eller älskade Rosenkavaljeren, samt en enorm och rik sångskatt, inklusive Vier letzte Lieder.
Om dirigering: ”Du ska inte svettas när du dirigerar, endast publiken skall bli varm” och ”dirigera Salome och Elektra som om de vore komponerade av Mendelssohn: Älvors musik”. Vänsterhanden ansåg han inte ha med dirigering att göra, den borde stanna i byxfickan.

Richard Wagners opera Tannhäuser är kanske hans mest självbiografiska. Den ger starkt uttryck för Wagners politiska engagemang och frihetslängtan. Huvudpersonen Tannhäuser är något av ett självporträtt.

När Wagner skrev Tannhäuser var han drygt 30 år och anställd som kunglig hovkapellmästare i Dresden. Det gjorde honom inte till någon lydig samhällets tjänare. Tvärtom. Han brann för tron på ett nytt samhälle, fritt från alla borgerliga konventioner och kvävande puritansk moral. Han predikade den sinnliga lustens lov och att njuta av livet här och nu, till skillnad från det strängt kristna betonandet av belöning i livet efter detta. Vägen till förändring skulle gå genom den nya konsten – i synnerhet hans egna verk.

Handlingen i Tannhäuser utspelar sig vid slottet Wartburg i Thüringen i början av 1200-talet. Tannhäuser är riddare och minnesångare som har flytt från det förkvävande konservativa hovlivet och vältrar sig i lust hos själva Venus. Men han längtar efter något mer, efter en djupare, mer bestående kärlek. Han återvänder till hovet lagom till den sångartävling, där den som på bästa sätt besjunger den rena kärleken ska få gifta sig med Elisabeth. Först ut är Wolfram, Tannhäusers vän och rival om Elisabeth. Wolfram följer lydigt reglerna och sjunger kyskt och vördnadsfullt om den höga, rena kärleken. När det är Tannhäusers tur, bryter han mot alla regler och besjunger njutning och lust.

Mitt i detta finns Elisabeth. Hon älskar Tannhäuser och blir lockad av hans sång, samtidigt som han kränker henne som kvinna med sitt fräcka uppträdande. Tävlingen urartar och Tannhäuser blir tvungen att fly. Han beger sig till Rom för att söka nåd hos påven och lämnar Elisabeth i orolig väntan. När han efter lång tid återkommer, kommer han utan att ha fått påvens välsignelse. Påven har sagt att; lika troligt som att staven i hans hand ska börja blomma, lika troligt är det att Tannhäuser ska kunna bli förlåten för sina synder. Elisabeth dör av sorg. Men när också Tannhäuser dör sker undret. Det kommer bud från Rom att påvens stav har slagit ut i blom. Tannhäuser är förlåten. Uvertyren speglar tydligt operans kärnkonflikt, den mellan det höga och rena och det sinnligt njutningsfulla. Temat från Pilgrimskören i tredje akten inleder, stram och högtidlig och följs av den frustande lustfyllda musiken från orgierna i Venusberget.

Text: Katarina Lindblad

Richard Wagner

Född: 2 maj 1813 i Leipzig.

Död: 13 februari 1883 i Venedig.

Verk: Framför allt operor, den första vid 19 års ålder därefter sammanlagt 13 st, bland dem Lohengrin, Tannhäuser och cykeln Nibelungens ring.

Gjorde allt själv: Skrev text och musik, ritade dekor, repeterade och dirigerade. Kontroversiell och banbrytande. Trasslig familjebakgrund och bristfällig utbildning hindrade inte hans gränslösa tro på sin egen betydelse.

Fredagens konsert beräknas bli ca 2 timmar 30 minuter inklusive paus
Lördagens konsert beräknas bli ca 2 timmar 5 minuter inklusive paus