arrow

Holsts Planeterna

Från Mars till Neptunus är Gustav Holsts orkestersvit Planeterna ett av världens mest älskade och framförda symfoniska verk. Den suggestiva och dramatiska musiken fortsätter inspirera musiker och lyssnare mer än 100 år efter att den skrevs. Den välkände Mozart-specialisten Paul Lewis tolkar dessutom Mozarts sista pianokonsert.

Den karismatiska mexikanska dirigenten Alondra de la Parra gästade Berwaldhallen både 2013 och 2016 och är nu tillbaka med Mozarts sista pianokonsert samt Holsts mäktiga Planeterna. De la Parra är officiellt utnämnd till Mexikansk kulturambassadör och brinner för att sprida latinamerikansk musik runt om i världen. Hennes entusiasmerande dirigeringsstil har gjort att videoklipp med henne lätt får stor spridning i sociala medier.

Den brittiske pianisten Paul Lewis anses vara en av de främsta tolkarna av den klassiska pianorepertoaren och framför här Mozarts Pianokonsert nr 27 i B-dur, som Mozart slutförde under sitt sista levnadsår. Konserten är till en början mer återhållsam och melankolisk än många av hans tidigare verk, innehåller djärvare harmonik och bitvis romantiska drag. Sista satsen är mer sprudlande än de tidigare, med ett tema som Mozart senare använde i sången Sehnsucht nach dem Frühling, en sång som Zacharias Topelius satt svensk text till och som i våra sångböcker är känd som Kom hör min vackra visa.

Bildkonst går hand i hand med musiken för svenska tonsättaren Katarina Leyman. Hon har studerat komposition i Stockholm och i Boston och dessutom studerat måleri och skulptur. Leyman är uppväxt i en konstnärsfamilj och säger att i musiken kan hon uttrycka sina inre bilder. Inspirationen hittar hon ofta i färger, rörelser, strukturer eller naturfenomen. Det här är inte hennes första beställningsverk för Radiosymfonikerna. Solar Flares, inspirerat av solens mäktiga skådespel på himlen, uruppfördes 2010, och nu är det äntligen dags igen.

Enligt tonsättaren Gustav Holst själv var astrologi hans favoritlast i livet. Det tillsammans med andra intressen som orkestrering, engelsk folkton och romersk mytologi resulterade i hans storslagna orkestersvit Planeterna. Holst var en melodins mästare och visar här hur orkesterns resurser utnyttjas maximalt. Han hade jobbat med sviten under flera år och den uppfördes första gången 1918 för en privat inbjuden publik. Därefter spelades enstaka satser i olika sammanhang, ryktet om verket spreds och när hela sviten uppfördes officiellt 1920 i London blev den en succé.

Berömmelsen som Holst fick med Planeterna var inget han gladdes över själv. Han tyckte tvärt om att det var synd att Planeterna fick all uppmärksamhet och att hans andra, enligt honom själv, bättre verk kom i skymundan. På 1920-talet var verket spektakulärt men för oss är tonspråket bekant. Utdrag ur sviten har använts i många filmer och när John Williams skrev musiken till Star Wars var Holst en av hans största inspirationskällor. Den kända engelska sången I Vow to Thee, My Country har också sitt ursprung här, i satsen Jupiter. Den används ofta vid minneshögtider till soldater som stupat i krig.

Text: Nina Sandell


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER Skriv ut

Medverkande

 

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges orkester. Oavsett var i landet du bor kan du lyssna på orkesterns konserter i Sveriges Radio P2 i etern och på webben och flera av dem visas också i Sveriges Television. Varje år framför orkestern älskade verk ur den klassiska repertoaren och nyskriven musik av spännande, samtida tonsättare. Dessutom samarbetar de med framstående jazz-, pop- och rockartister och strävar ständigt efter att utvecklas och bryta ny mark.

Den första radioorkestern bildades 1925, samma år som Radiotjänst påbörjade sina sändningar. Under de första 40 åren ansvarade en rad olika musikprofiler för den radiosända orkestermusiken. Sveriges Radios Symfoniorkester fick sitt nuvarande namn 1967 och har sedan dess, under enastående chefsdirigenter som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, formats till en internationellt ryktbar konstmusikensemble i toppklass. Sedan 2007 är Daniel Harding orkesterns chefsdirigent som säsongen 2016–2017 firade sitt tioårsjubileum med att göra tre av 1800-talets stora symfoniska verk.

Orkestern turnerar regelbundet och blir ofta inbjuden till internationella festivaler och konserthus. Våren 2016 turnerade de i Europa tillsammans med Mozart-specialisten Maria João Pires och den uppmärksammade violinisten Veronika Eberle. Under 2014 gästade de såväl påskfestivalen i Aix-en-Provence som the BBC Proms i London. I maj 2017 gjorde orkestern en stor turné med musik av bland andra Ravel, Dvořák och Mahler. Tillsammans med den Grammybelönade violinisten Joshua Bell besökte de bland annat Wien, Salzburg och Milano. Under Östersjöfestivalen 2017 uruppförde Sveriges Radios Symfoniorkester Aeterna av Anders Hillborg, ett beställningsverk som är en del av ett filmprojekt om FN:s 17 miljömål. Festivalen avslutades med Mahlers Symfoni nr 6 under ledning av chefsdirigent Daniel Harding.

I augusti 2018 avslutade orkestern den prestigefyllda Edinburgh International Festival med Mahlers Symfoni nr 8, med vilken de bara veckan innan öppnat den sextonde Östersjöfestivalen. Säsongen 2018–2019 omfattar flera stora verk för kör och orkester som Brahms Requiem och Mendelssohns Die erste Walpurgisnacht. Sveriges Radios Symfoniorkester är också mycket stolta att presentera sin nye förste gästdirigent, Klaus Mäkelä, som kommer att göra tre konserter under säsongen med bland annat Sjostakovitjs femte, sjätte och sjunde symfonier. Andra uppmärksammade gästspel är Malin Byström, Christian Gerhaher, dirigenten Mirga Gražinytė-Tyla och pianisten Conrad Tao. I november 2018 åker orkestern på en ny, omfattande Europaturné och i september gästade de dessutom Anima Mundi Festival i Pisa.

Alondra de la Parra är en världskänd dirigent med karaktäristiskt energifylld och entusiasmerande dirigeringsstil. Hösten 2017 utsågs hon till chefsdirigent för Queensland Symphony Orchestra. Hon gör trollbindande och färgstarka uppträdanden med orkestrar som Orchestre de Paris, London Philharmonic, Tonhalle-Orchester Zürich, NHK Symphony Orchestra och Sveriges Radios Symfoniorkester. 2004 grundade hon New York-baserade Philharmonic Orchestra of the Americas med latinamerikansk musik som fokus och hon är Mexikos officiella kulturambassadör.

Paul Lewis har rönt odelat positiva omdömen från kritiker och publik för sina inspelningar av Beethovens och Schuberts pianoverk och förärats med otaliga priser och utmärkelser. Han gör kammarkonserter och uppträder med framstående orkestrar från Melbourne till São Paulo, Paris till Chicago och gästar de mest prestigefyllda festivalerna som Tanglewood, Salzburg, Lucerne och Edinburgh. Han tilldelades 2016 titeln CBE för sina musikaliska förtjänster och delar ledarskapet för musikfestivalen Midsummer Music i Buckinghamshire respektive Leeds International Piano Competition.

Musiken

Ungefärliga tider

Mozart slutförde sin Pianokonsert nr 27 i B-dur i januari 1791, under sitt sista levnadsår. Mycket tyder dock på att verket påbörjades flera år tidigare. Under sina första år i Wien behövde Mozart behaga den kräsna Wienpubliken både som kompositör och som musiker, men nu var han sedan länge förbi det stadiet och rörde sig inte lika frekvent på stadens musikscener. Hans sista pianokonsert är mogen, intim och musikalisk till sin karaktär, snarare än virtuos och publikfriande som många av hans tidigare konserter. Dessutom innehåller den djärvare harmonik och tonaliteten blickar framåt.

Första satsen är något återhållsam och pianot intar en nästan kammarmusikalisk roll, mer än en solistisk. Andra satsen går i Ess-dur med ett enkelt och okomplicerat, nästan barnsligt, tema. Hela satsen andas eftertänksamhet. Tredje och sista satsen är mer utåtriktad än de tidigare och satsens ledmotiv återfinns i sången Sehnsucht nach dem Frühling, en barnvisa om längtan efter våren som Mozart gav ut kort efter pianokonserten. Här i Sverige känner vi igen sången under namnet Kom hör min vackra visa med svensk text av Zacharias Topelius.

Mozart själv uruppförde solokonserten i Wien i mars 1791. Musikhistorikern Alfred Einstein kommenterade senare verket innerlighet med orden att ”det var inte i hans Requiem som han sade sina sista ord, utan i denna konsert.” Mozart själv visste givetvis inte att den här pianokonserten skulle bli hans sista, eller att han inte skulle få uppleva en ny vår.

Text: Nina Sandell

Gustav Holst växte upp på den engelska landsbygden med en far som var både organist och lärare. Han började tidigt komponera, gjorde lokal succé och skickades till London av sin pappa för att studera vidare. Under studieåren försörjde sig Holst som trombonist i olika orkestrar. Att själv ha suttit med och spelat i orkestrar var mycket värdefullt när han komponerade. 1913 berättade Holst för en vän att han hört talas om de sju planeternas astrologiska karaktärer vilket givit impulser till en mängd musik. På våren 1914 började han komponera Planeterna och tre år senare var den storslagna orkestersviten färdig.

Mars, krigets budbärare, markeras med en brutal rytm i femtakt. Holst använder dissonanser för att markera krigets grymhet och satsens klimax förmedlar en smärta som kan kännas av musiker och åhörare. ”Obehagligt och skrämmande” var Holsts egen kommentar om hur satsen skulle spelas.

Venus, fredens budbärare, karaktäriseras framför allt av träblås i sina övre register, som ett ensamt horn reser sig mot, och flöjter och oboer seglar lugnt nedåt för att möta det. Stråkarna påminner om kärleken till skönheten som lät musiken födas.

Merkurius, den bevingade budbäraren, gestaltas i ett scherzo där Holst använder två tonarter och två rytmer på samma gång. Det verkar som om budbäraren har svårt att veta åt vilket håll han skall.

Jupiter, glädjens budbärare, för tankarna till engelsk folkmusik och satsen förmedlar samma goda stämning och glädje som Holst själv kände när han komponerade. Musiken skulle göra sig lika väl vid en fest på den engelska landsbygden med picknick i det gröna.

Saturnus, åldrandets budbärare, öppnar långsamt och bjuder in till den oundvikliga resan. Holst använder samma instrumentgrupper som i Venus, men här blir musiken inte stillastående. Tromboner spelar en sorgsen procession och långt borta hörs flöjter, som från en annan värld.

Uranus, trollkarlen, gycklar och visar allehanda trick. Trumpeter och tromboner börjar föreställningen med en slags fanfar och sedan visas en mängd trolleritrick upp. Dessa leder till ett majestätiskt forte som plötsligt tystnar – och föreställningen är slut.

Neptunus, mystikern, är en av de tystaste satser som Holst skrivit. Inget tycks hända; klarinetter spelar; ackord förändras; avlägsna röster anas på avstånd; den ordlösa sången klarnar, för att sedan åter försvinna.

Text: Bengt Arwén

Ungefärlig konsertlängd: 2 tim inkl. paus

Konsertintroduktion i Berwaldhallens nedre foajén 1 timme före konsertstart.

Ingår i följande abonnemang: