Mer om Daniel Harding

Vid omkring femton års ålder hade Hardings trumpetspel börjat ge vika för ett allt större intresse för dirigering. Hans första erfarenhet som dirigent var med skolans blåsorkester. När han var 17 år gammal satte han upp Schönbergs Pierrot Lunaire med en studentensemble. En lärare skickade en inspelning till Simon Rattle som blev så imponerad att han erbjöd Harding jobb som sin assistent i ett år vid City of Birmingham Symphony Orchestra. Mot slutet av sin tid som assistent fick Harding i april 1994 själv leda orkestern i Bartóks svit Den mirakulösa mandarinen vilket blev hans professionella debut som dirigent.

Daniel Harding. Foto: Julian Hargreaves

Harding började studera musik vid University of Cambridge men lämnade skolan 1995 då han fått ett erbjudande från Claudio Abbado att assistera honom vid Berlinfilharmonikerna. Samma år dirigerade han Birminghams symfoniorkester igen, denna gång i Paris som Simon Rattles ersättare i Mahlers Das Lied von der Erde. Harding dirigerade Berlinfilharmonikerna första gången 1996, samma år som han vid 21 års ålder blev den yngste dirigenten någonsin att uppträda under the BBC Proms, sju år efter att han spelat med ungdomsorkestern. 1998 uppträdde Harding för första gången vid påskfestivalen i Aix-en-Provence med Mozarts Don Giovanni i regi av Peter Brook. Året därpå gjorde han sin debut på Covent Garden.

Daniel Harding har varit förstedirigent för Trondheims symfoniker (1997-2000), musikalisk ledare för Deutsche Kammerphilharmonie Bremen (1999-2003), förste gästdirigent för Norrköpings symfoniorkester (1997-2003) och förstedirigent och musikalisk ledare för Mahler Chamber Orchestra (2003-2011) vilka även utnämnt honom till ständig hedersdirigent. År 2002 tilldelades Daniel Harding den franska konst- och litteraturorden Chevalier de l’Ordre des Arts et des Letters av den franska regeringen. Harding är sedan 2012 medlem av Kungliga musikaliska akademien och har också varit gästprofessor i dirigering vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm.

I december 2005 debuterade Harding på La Scala i Milano med Mozarts Idomeneo, en premiär som möttes med stående ovationer. Han har återvänt till La Scala flera gånger, bland annat med Strauss Salome och Verdis Falstaff. Harding har även framträtt flera gånger vid Festspelen i Salzburg, Londons Royal Opera House och Covent Garden samt vid festivalen i Aix-en-Provence. Harding gästar regelbundet orkestrar som Wienfilharmonikerna, Staatskapelle Dresden, Concertgebouworkestern i Amsterdam, Berlinfilharmonikerna, Bayerska Radions symfoniorkester och Gewandhausorkestern i Leipzig. I Nordamerika har han gästat exempelvis filharmonikerna i New York och Los Angeles, Bostons symfoniorkester samt Chicagos symfoniorkester.

Harding har gjort många kritikerrosade och prisbelönta inspelningar för bland annat Deutsche Grammophon, Sony och Virgin/EMI. Brittens Turn of the Screw med Mahler Chamber Orchestra från 2002 blev en stor succé och förärades bland annat Charles-Cros-akademiens Grand Prix du Disque. År 2010 belönades Hardings inspelning av Brittens Billy Budd med London Symphony Orchestra med en Grammy för bästa operainspelning. Inspelningen av Beethovens Pianokonsert nr. 3 och 4 med Radiosymfonikerna och Maria João Pires från 2014 tilldelades en Classical Music Award av den brittiska tidskriften Gramophone.

Daniel Harding är för närvarande förste gästdirigent för London Symphony Orchestra, konstnärlig medarbetare vid New Japan Philharmonic och konstnärlig ledare för Ohga-hallen i Karuizawa i Japan. Åren 2016 – 2018 var Harding chefsdirigent för Orchestre de Paris, en post som tidigare innehafts av bland andra Georg Solti och Daniel Barenboim. Sedan 2007 har han varit chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester och han är inbokad för konserter fram till 2020.

Harding är anglägen att utbilda och inspirera sin publik, oavsett dess ålder. Radiosymfonikernas återkommande barn- och ungdomsproduktioner speglar Hardings övertygelse om att det inte räcker med att elever sitter med på repetitioner eller att musiker åker ut till skolor – de måste själva få instrument i händerna. På samma vis vill Harding med den nyskapande konsertserien Interplay presentera musik på ett nytt sätt som gör att lyssnarna får en fördjupad relation till – och därmed också förståelse av – vad de får höra. ”Vad jag vill förmedla är att musik är mer än en kort förströelse,” säger Harding. ”Musik är en implicit del av våra liv, och jag tror att när publiken blir medveten om det kommer de att lyssna på ett helt annat sätt.”

Uppväxten i Manchester har präglat Harding som är ett hängivet fan av fotbollslaget Manchester United, ett lag vars tidigare tränare Sir Alex Ferguson i en intervju liknade ett fotbollslag vid en symfoniorkester. I båda fallen är gruppernas framgångar avhängiga spelarnas förmåga att samarbeta, och under Hardings tid med Radiosymfonikerna har orkesterns medlemmar utvecklat ett lyhört, nästan kammarmusikaliskt musicerande. Den här dynamiska spännvidden i såväl romantisk musik, dagsfärsk repertoar, dansant barock eller målande musikdramatik kommer Harding och Radiosymfonikerna att fortsätta att bjuda på i flera år till!