arrow

Nordiska veckor: Broman & Börtz

Konsertmästare Malin Broman spelar både violin och viola i Daniel Börtz nyskrivna Dubbelkonsert för en tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Alan Gilbert, som också bjuder på klangrik orkestermusik från våra grannländer, signerad Jean Sibelius och Carl Nielsen.

Konserten den 6 oktober sänds direkt i Sveriges Radio P2 och på Berwaldhallen Play.

Under konserten den 7 oktober kommer stipendier ur Sten Frykbergs Minnesfond att delas ut.

Under rubriken ”Nordiska veckor” lyfter Berwaldhallen fram musik från det sena 1800-talet till högaktuella verk och rena urpremiärer av tonsättare från våra breddgrader. Ett av dessa högaktuella verk utgör mittpunkten på detta program: Daniel Börtz underfundigt – men helt sanningsenligt! – namngivna Dubbelkonsert för en. Det är ett i högsta grad specialskrivet stycke musik tillägnat Malin Broman, förste konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester som inte låter sig begränsas av ett enda huvudinstrument, och som får den svåraste slinga att verka lekande lätt.

Bakom verktiteln döljer sig att Broman i de två yttersatserna spelar viola, men byter till violin i mittensatsen. Dubbelkonsert för en, minsann. ”Det är ett otroligt vackert och dramatiskt verk” berättade solisten själv inför uruppförandet i Norrköping i mars i år. ”Daniels musik ligger nära sången, det känns som om man sjunger när man spelar.” Daniel Börtz har också tagit fasta på klangskillnaden mellan instrumenten. Broman beskriver violinstämman i mittensatsen som lätt och elegant, medan violan behöver mer kraft för att tränga igenom orkesterstämman, som ligger i samma register. Samtidigt är solisten ständigt i fokus och Malin Broman ges utrymme i det stora klangrummet att sjunga ut på sina två instrument.

Mot slutet av den naturromantiska andra satsen i Carl Nielsens tredje symfoni träder plötsligt två sångsolister in i orkesterklangen, vid en sorts höjdpunkt som är på samma gång återhållen och extatisk. Redan i föredragsbeteckningen, Andante pastorale, avslöjas satsens herderomantiska anslag. Att hitta den bokstavliga meningen bakom undertiteln Sinfonia espansiva är kanhända lite svårare, även om Nielsen rubricerat första satsen Allegro espansivo. Symfonin är inte av Mahlerska proportioner; det hade inte riktigt passat en så lekfull och munter tonsättare som Nielsen. Den finske dirigenten Osmo Vänskä har likväl beskrivit första satsen som en ”kosmisk vals”, som dansar euforiskt över himlen.

Konserten inleds med ett stycke nordisk naturlyrik som behandlar ”en vanlig människas inre upplevelser då hon rider allena genom en mörk skog”. Så berättade Jean Sibelius själv om sin tondikt Nattlig ritt och soluppgång i ett brev till den engelske poeten Rosa Newmarch. Olika resor har uppgivits som möjliga inspirationskällor till verket. Dirigenten Jussi Jalas skrev: ”ridande från Suojärvi till Värtsila i månsken genom en nattlig vildmark”. Sibelius sekreterare gissade å sin sida på en nattlig hästskjuts till Helsingfors. Men de första musikaliska idéerna tillkom inte i den finska naturen utan i Rom, efter att Sibelius sett konturerna av Colosseum avteckna sig i månljuset.

Text: David Saulesco


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2023/2024

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Alan Gilbert är musikchef och hovkapellmästare på Kungliga Operan och chefsdirigent för NDR Elbfilharmonins Orkester i Hamburg. Dessutom är han förste gästdirigent för Tokyo Metropolitan Symfoniorkester och hedersdirigent för Kungliga Filharmonikerna, vilka han var chefsdirigent för 2000–2008.

På Kungliga Operan leder han säsongen 2023/24 uppsättningar av Strauss Elektra och Wagners Parsifal. Med Berlinfilharmonikerna kommer han denna säsong att tolka Arthur Honeggers oratorium Jeanne d’Arc på bålet. Med Elbfilharmonins Orkester kommer han bland annat uruppföra The Elements, en violinkonsert samskriven av fem tonsättare, med Joshua Bell som solist. Förra säsongen uruppförde Gilbert och orkestern ett beställningsverk av Lisa Streich som en del av Elbphilharmonie Visions, en nyinstiftad festivalbiennal som uppmärksammar den samtida musiken.

Som gästdirigent har han arbetat med bland andra Berlinerfilharmonikerna, Bostons Symfoniorkester, Gewandhausorkestern i Leipzig, Londons Symfoniorkester och Concertgebouworkestern i Amsterdam. Han har dirigerat operauppsättningar på Metropolitan och operahusen i Los Angeles, Zürich och Santa Fe. Nyligen gjorde han sin första scenproduktion på La Scala i Milano: en nyuppsättning av Gershwins Porgy and Bess; han debuterade på Dresden Semperoper med Schönbergs Moses und Aron; och han ledde Mahler Chamber Orchestra i George Benjamins Written on Skin på New York Philharmonic Opera. Han har tidigare varit musikchef för Santa Fe-operan och chefsdirigent för New Yorks Filharmoniker.

Alan Gilbert har gjort ett stort antal musik- och operainspelningar, varav flera belönats med prestigefyllda utmärkelser och hyllats av kritiker och lyssnare. 2005 valdes han in i Kungliga Musikaliska Akademien, 2014 valdes han in i American Academy of Arts & Sciences och samma år nominerades han till Officier de l’Ordre des Arts et des Lettres av den franska regeringen.

Malin Broman är första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester och en internationellt efterfrågad solist med gästspel hos bland andra Academy of St Martin in the Fields, BBC Scottish Symphony Orchestra, Sjællands Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Mellan åren 2015 och 2020 var hon konstnärlig ledare för Musica Vitae och hon efterträdde hösten 2019 Sakari Oramo som konstnärlig ledare för Mellersta Österbottens kammarorkester. Hon har även verkat som solist/musikalisk ledare vid konserter med Tapiola Sinfonietta, Scottish Ensemble, Nordic Chamber Orchestra, Västerås Sinfonietta, Trondheim Soloists, Lapland Chamber Orchestra och australiska ACO Collective.

Broman har de senaste åren uruppfört violinkonserter av Britta Byström, Andrea Tarrodi och Daniel Nelson. Hon har gjort fler än 30 skivinspelningar, bland dem Carl Nielsens och Britta Byströms violinkonserter. Hennes inspelning av Mendelssohns dubbelkonsert för violin och piano med Musica Vitae och Simon Crawford-Phillips Grammynominerades 2019. Hon har även gjort ett antal inspelningar med sin hyllade ensemble Kungsbacka Pianotrio, som gett mer än 700 konserter världen över och grundat Change Music Festival.

Bland Malin Bromans senaste inspelningar kan nämnas ett album med musik av Laura Netzel, samt en inspelning med Mellersta Österbottens kammarorkester, Stockholm Diary, med verk av bland annat Salonen och Stravinsky. Våren 2020 gjorde hon i form av programkonceptet Malin Broman x 8 en uppmärksammad filmad inspelning där hon spelar samtliga åtta stämmor i Felix Mendelssohns stråkoktett. Stycket kräver normalt åtta musiker, men i filmen spelar Malin Broman alltså fyra fioler, två altfioler och två celli. Hon har sedan följt upp denna filmade inspelning med två ytterligare enligt liknande koncept, A Room of One´s Own to Malin Broman x 8 by Britta Byström, samt en inspelning tillsammans med Radiosymfonikernas solokontrabasist Rick Stotijn.

Sedan 2008 är Malin Broman ledamot i Kungl. Musikaliska akademien. Hon är även violaprofessor vid Edsbergs Musikinstitut. Våren 2019 mottog hon H.M. Konungens medalj av 8:e storleken för sina betydande insatser inom svenskt musikliv. Hösten 2023 mottog hon ett stipendium om 100.000 kr från stiftelsen Klockrosen, grundad av makarna Börje Frelin och Kerstin Ekman. Av Järnåkerfonden lånar hon en Stradivarius-violin från 1709 och en Bajoni-viola från 1861.

&

Julia Kretz-Larsson är sedan 2015 alternerande första konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon är även medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin, som utöver en egen konsertserie i Berlinfilharmonin har uppträtt i bland annat Carnegie Hall i New York City och Concertgebouw i Amsterdam. Hon har tidigare varit medlem i både Lucerne Festival Orchestra och som stämledare i Mahler Chamber Orchestra.

Vid sidan om orkestertjänstgöringen är Kretz-Larsson även en aktiv kammarmusiker. Hon har spelat med bland andra Janine Jansen, Isabelle Faust, Cecilia Zilliacus och Torleif Thedéen och uppträtt på välrenommerade festivaler i Salzburg, Utrecht och Schleswig-Holstein, Schubertiade i Voralberg och Vinterfest i Mora. Hon har spelat in kammarmusik för bland andra BIS, dB och Harmonia Mundi och skivan Amanda Maier vol. 3 från 2018 belönades med en Grammis. Med Julius Stern Pianotrio har hon vunnit priser vid internationella tävlingar i Florens, Berlin och Trieste.

Julia Kretz-Larsson undervisar på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är född i Berlin, har studerat för professor Marianne Boettcher, för professor Thomas Brandis på Konstuniversitetet i Berlin, samt för Josef Suk i Prag.

&

Den svenska sopranen Johanna Wallroth trädde fram i rampljuset i samband med att hon vann första pris i den prestigefyllda Mirjam Helin International Singing Competition 2019. 2021 mottog hon det eftertraktade Birgit Nilsson-stipendiet. Som Klassiska artisten i P2 säsongerna 2022/23 och 2023/24 medverkar Johanna Wallroth i ett flertal konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester i en bred repertoar, från Alban Bergs Sju tidiga sånger med chefsdirigent Daniel Harding till Mozart-arior med Martin Fröst och Franz Schuberts Mässa Ess-dur med András Schiff.

Säsongen 2023/24 innefattar bland annat även en Europaturné med Mahlers fjärde symfoni tillsammans med Klaus Mäkelä och Oslo-Filharmonien, och Mahlers åttonde symfoni i debuten med Orchestre de Paris under ledning av Daniel Harding. Med Harding och Sveriges Radios Symfoniorkester har hon tidigare turnerat med Mahlers fjärde symfoni. Denna säsong debuterar hon även med DR-Symfoniorkestret i Debussys La demoiselle elué under ledning av Barbara Hannigan och gör scendebuter på både Opéra de Rouen och Glyndebourne.

Säsongerna 2020/21 och 2021/22 framträdde hon på Wiener Staatsoper, bland annat som Barbarina i en livestreamad föreställning av Figaros bröllop under chefsdirigent Philippe Jordan, samt som Giannetta i Kärleksdrycken, En röst från himlen i Don Carlos och Ida i Läderlappen, samtliga under ledning av Bertrand de Billy. Säsongen 2022/23 debuterade hon på Drottningholmsteatern under teaterns operafestival, som Leocasta i Vivaldis Il Giustino under George Petrou. Samma säsong debuterade hon på Opernhaus Zürich i en balettuppsättning koreograferad av Christian Spück efter Monteverdis madrigaler med dirigenten Christoph Koncz.

Johanna Wallroth utbildade sig först till dansare på Kungliga Svenska Balettskolan, men kom senare att fokusera på röststudier och tog examen vid Universität für Musik und darstellende Kunst i Wien.

Engelske barytonen Jeremy Carpenter har inlett säsongen 2023/24 på Kungliga Operan i Stockholm som Germont i Verdis La traviata, där han under säsongen även spelar Orestes i Strauss Elektra, titelrollen i Mozarts Don Giovanni och Domare Turpin i Stephen Sondheims Sweeney Todd. På Kungliga Operan har han tidigare spelat Philippe i Rufus Wainwrights opera Prima Donna, Pangloss i Leonard Bernsteins Candide och titelrollerna i Mozarts Don Giovanni och Puccinis Gianni Schicchi. Tidigare denna säsong sjöng han rollen som Mannen i uruppförandet av Sven-David Sandströms opera Livets bok med Norrköpings Symfoniorkester.

Han har uppträtt som Protector i Aix-en-Provence-festivalens uppsättning av George Benjamins Written on Skin på Bolsjojteatern i Moskva och på Kinaturné i en halvscenisk version med Shanghais Symfoniorkester. På Grand Théâtre i Genève har han sjungit Sharpless i Puccinis Madama Butterfly, på Royal Opera House i London Sir Robert Cecil i Brittens Gloriana och Guglielmo Cecil i Donizettis Maria Stuart, och han har även uppträtt på bland annat Glyndebournefestivalen, Opéra de Lille, Grange Park Opera och Theater S:t Gallen.

Han har även en omfattande konsertrepertoar med verk som Haydns Skapelsen, Orffs Carmina Burana och Brahms Ein deutsches Requiem. Dessutom har han sjungit Talpa i konsertanta framföranden av Puccinis Il tabarro med Sveriges Radios Symfoniorkester och Daniel Harding.

Jeremy Carpenter är utbildad vid Guildhall School of Music and Drama i London där hans lärare var Ellis Keeler, Rudolf Piernay och David Pollard. Han är sedan flera år tillbaka bosatt i Sverige.

Musiken

Ungefärliga tider

Jean Sibelius fullbordade tondikten Nattlig ritt och soluppgång i slutet av 1908. Hans ibland spektakulärt självdestruktiva leverne fick ett stopp då man efter en tid av ständigt halsont upptäckte en tumör i strupen. Efter lyckad operation i Berlin beslöt Sibelius att avstå från alkoholbruk och rökande. Han började också undervisa två unga tonsättare, Toivo Kuula och Leevi Madetoja. Långa uppehåll mellan lektionerna gav honom tid att koncentrera sig på sitt eget komponerande.

Det nya verket sändes till kapellmästaren Aleksander Siloti i Sankt Petersburg, som uruppförde det i början av 1909. Kritiken var inte nådig: en skribent undrade uttråkat vem som egentligen rider, och varför. En trist reaktion på ett stycke som i de flesta moderna öron klingar närmast hypnotiskt under ritten, och magnifikt under soluppgången, då mörkrets krafter viker.

Fast nog finns det oklarheter i bakgrunden. Enligt Sibelius hade han fått idén 1901 i Rom, då han arbetade med sin andra symfoni och vid ett tillfälle beskådat Colosseum i månljus. Den första skissen till tondikten pryds av texten: ”Forum Romanum/månsken/IV 1901” Tonsättaren arbetade gärna på så sätt att han ibland samlade ihop och putsade på sitt musikaliska material i åratal. Att slutligen sätta det hela på pränt gick sedan relativt lätt.

Ritten verkar hur som helst inte äga rum i Italien. 1942 noterade Sibelius svärson Jussi Jalas följande, efter ett samtal med svärfar i ämnet: ”Ridande från Suojärvi till Värtsilä i månsken genom en nattlig vildmark.” Flera andra finska ortsuppgifter cirkulerar också.

För den brittiska poeten och musikskribenten Rosa Newmarch uppgav Sibelius i alla fall att musiken behandlade ”en vanlig människas inre upplevelser då hon rider allena genom en mörk skog; än glad över att vara ensam med naturen, än rädd för tystnaden eller de främmande ljud som avbryter den; inte med ogrundade onda aningar, utan tacksam och glad över gryningen”. Behöver man verkligen veta vem som rider vart och varför? Knappast.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Den 8 augusti 2023 fyllde tonsättaren Daniel Börtz 80 år. Han studerade violin för John Fernström samt komposition för Hilding Rosenberg, Karl-Birger Blomdahl och Ingvar Lidholm. Ett utmärkande drag för Börtz musik är en kombination av episkt berättande och stram musikalisk struktur, och i sina verk har han ofta förenat detta med element från myten och poesin.

Med Sinfonia 1 inledde han 1963 en serie av symfoniska verk genomsyrade av en ny syn på tonalitet och atonalitet, och i Sinfonia 13 från 2018 tog han spjärn mot texter ur den i höstas framlidne poeten Kjell Espmarks diktsamling Skapelsen. Även flera av Börtz operor har utgått från myter och historiska skeenden, bland annat Backanterna, Marie Antoinette, Svall, Magnus Gabriel, Goya och Medea.

Flera av Börtz konserter för soloinstrument och orkester har ordet ”sång” i titlarna: trumpetkonserten Sånger och danser, violinkonserten Sånger och skuggor, klarinettkonserten Sånger och ljus samt pianokonserten Sånger. Den nya violinkonserten – med undertiteln ”dubbelkonsert för en” – är beställd av Norrköpings Symfoniorkester och tillägnad Sveriges Radios Symfoniorkesters konsertmästare Malin Broman. Huvudinstrumentet i konserten är viola, men i mittenpartiet finns ett avsnitt för violin, där instrumenten får klinga sida vid sida. Och både violan och violinen ”sjunger” även i den här konserten, berättar Malin Broman: ”Det finns många sångbara partier för båda instrumenten. Och inte bara vackra utan också smärtsamma och kraftfulla.”

Malin Bromans första samarbete med Daniel Börtz var en pianotrio, och tillsammans med ensemblen Musica Vitae uruppförde hon ett halvår innan Börtz 80-årsdag hans senaste sinfonia, Sinfonia 14. Som med alla stora tonsättare hör man alltid att det är Daniels musik, menar Malin: ”Han har sin röst, men berättelsen varierar från verk till verk. Det känns som om han ger violan stort utrymme att uttrycka allt i den här dubbelkonserten. Verket startar med en solokadens där dynamiken bara i de två första tonerna går från pianissimo till fortefortissimo!”

Text: Hedvig Ljungar

Carl Nielsen funderade på hur det skulle låta om musiken själv kunde beskriva sin natur, och lade nu dessa ord i dess mun: ”Jag finns överallt och ingenstans… Jag älskar stillhetens stora yta, och det är min högsta önskan att bryta den. Jag känner inte sorg, jubel, glädje eller gråt, men jag kan jubla, gråta, skratta och klaga, samtidigt och oändligt.” Inget dåligt svar på en gåta som nog egentligen saknar svar.

Nielsens tredje symfoni är ett av många exempel på hans förmåga att ändå göra musik av sina tankar i ämnet. Efter att han tillträtt posten som kapellmästare hos Det Kongelige Kapel började tiden för att komponera att tryta. Men en ny symfoni pockade på, och idén till första satsens kraftfulla huvudtema lär ha kommit under en spårvagnsfärd i Köpenhamn. Då han inte hade något notpapper till hands fick temat noteras på manschetten. När den första satsen var klar orsakade en beställning på skådespelsmusik ett nytt stopp. Inte ens nationaltonsättaren fick missa en deadline.

Efter nya hinder i form av dirigentjobb fullbordades verket 1911 under stort besvär, då Nielsen i stort sett bara hann med att komponera nattetid. Uruppförandet blev en stor succé, och sedan symfonin kort därefter spelats i Concertgebouw i Amsterdam under kompositörens ledning blev framgången synnerligen internationell.

Inför en konsert i Stockholm 1931, kort innan Nielsens död, skrev han om den för honom så typiska finalsatsen: ”Inte en patetisk hyllning till livet, utan en stor glädje över att kunna delta i livets och dagens arbete, och att se verksamhet och skicklighet breda ut sig runt om oss.” Verket hade ursprungligen inget annat namn än Symfoni nr 3, men snart döpte tonsättaren själv den till Sinfonia espansiva med hänvisning till första satsens föredragsbeteckning: Allegro espansivo.

Om den idylliska, naturdoftande andra satsens bruk av två sångare som ordlösa medlemmar av orkestern sade för övrigt Nielsen att det representerade den fridfulla stämning man kan föreställa sig i Paradiset innan syndafallet. Den musiken spelades sedan på kompositörens begravning.

Text: Gunnar Lanzky-Otto

6 okt - ungefärlig konsertlängd: 1 tim 50 min inkl paus, 7 okt - ungefärlig konsertlängd: 2 tim 5 min inkl paus

Kom närmare Radiosymfonikernas konsertmästare Malin Broman, lyssna på Sveriges Radio.