arrow

Nordiska veckor: Griegs pianokonsert

Den norske pianisten Christian Ihle Hadland spelar landsmannen Edvard Griegs pianokonsert. Dessutom tolkar Tobias Ringborg och Sveriges Radios Symfoniorkester Daniel Börtz Sinfonia 12 med barytonsolisten Hannes Öberg, och pionjären Elfrida Andrées Glömska för stråkar och harpa.

Elfrida Andrée var en pionjär i den svenska musikhistorien. När hon 1861 tog sin organistexamen var hon den första kvinnan att göra så i Sverige. Samma år fick hon även igenom den första av två arbetsrättsliga lagändringar, vilken möjliggjorde att kvinnor fick arbeta som organister. Hon tillträdde därefter en organisttjänst i Stockholm, och sex år senare fick hon tjänsten som domkyrkoorganist i Göteborg. Först 1987 anställdes den andra kvinnan i Sverige till samma tjänst.

Den andra av Andrées lagförändringar kom 1865 och innebar att kvinnor även fick söka anställning som telegrafister, ett yrke som Andrée också var den första kvinnan i Sverige att utbilda sig till. 1897 blev hon invald i Kungliga Musikaliska akademien och 1921 var hon även en av bara tre kvinnor före 1970 som blev invalda i Föreningen Svenska Tonsättare.

Som kompositör hade Andrée fått sin utbildning av Ludvig Norman. Hon skrev över 100 verk, däribland operan Fritiofs saga som Selma Lagerlöf skrev librettot, till men även en stor mängd orgelverk, körstycken, orkester- och kammarmusik. Glömska för stråkar och harpa skrev hon 1905 och är likt mycket av Andrées musik starkt influerad av den tyska romantiska traditionen, med Felix Mendelssohn som främsta inspiration. Instruktionen till musikerna är ”Lento con molto espressione e anima”: långsamt, med mycket känsla och livfullhet. Andrée skrev två variationer av Glömska: en för damkör med sopran- och altsolist, samt en för manskör och tenorsolist.

Få inledningar är mer välkända inom den klassiska musiken än Edvard Griegs pianokonsert i a-moll, hans enda fullbordade pianokonsert, som uruppfördes 1868. Konserten är ett ungdomligt verk av den då 25-årige Grieg, och inleds med ett känslomässigt översvallande soloparti uppbyggt av två nedåtgående intervall som känns igen från hans senare verk, däribland stråkkvartetten i g-moll från slutet av 1870-talet. Den melodiska effekten är ett tydligt exempel på hur Grieg använde norsk folkmusik i sina kompositioner. Konsertens första sats innehåller hela sju olika teman, varav en del delar motiv, medan andra kontrasterar helt.

När den ungerska världspianisten Franz Liszt framförde Griegs pianokonsert i Rom 1870 gav han Grieg stora lovord, men rådde honom också att göra vissa omskrivningar med ökade dimensioner. Grieg följde Liszts råd och skrev om konserten ett flertal gånger fram till år 1907. Två år därefter blev Griegs pianokonsert den första att spelas in på grammofonskiva. I denna konsert är det Griegs landsman, pianisten Christian Ihle Hadland, som tar sig an detta världsberömda verk.

Konserten avslutas med ett kärt återseende av Daniel Börtz Sinfonia 12 för orkester och barytonsolist som uruppfördes här i Berwaldhallen 2014. Med verk som Backanterna är Börtz en av de främsta samtida svenska operakompositörerna, men hans musikaliska produktion kan sägas kretsa kring de totalt 14 symfonier som han har skrivit sedan 1973. Till skillnad från de elva första, som skrevs för symfoni- eller blåsorkester, är Sinfonia 12 komponerad för orkester och barytonsolo. Sångsolisten framför en del av Kjell Espmarks dikt ”Karibisk kvartett” ur diktsamlingen Det enda livet från 1998.

Text: Bodil Hasselgren


SVERIGES RADIOS SYMFONIORKESTER

dot 2023/2024

Skriv ut

Medverkande

 

&

Sveriges Radios Symfoniorkester är en av Europas främsta och mest mångsidiga orkestrar, som har mottagit flera priser och utmärkelser och samarbetar med världens främsta kompositörer, dirigenter och solister. Orkestern turnerar regelbundet, med hyllade gästspel runt om i Europa och världen, och har en omfattande, kritikerrosad skivkatalog.

Sedan 2007 är Daniel Harding chefsdirigent för Sveriges Radios Symfoniorkester, och sedan 2019 också dess konstnärlige ledare. Hardings tjänst fortsätter till och med säsongen 2024/2025. Två av orkesterns tidigare chefsdirigenter, Herbert Blomstedt och Esa-Pekka Salonen, har utnämnts till hedersdirigenter. Båda fortsätter att göra regelbundna gästspel med orkestern.

Sveriges Radios Symfoniorkester är hela Sveriges symfoniorkester. Från sin hemmascen i Sveriges Radios konserthus Berwaldhallen når orkestern hela landet i etern och på webben genom Sveriges Radio P2. Flera av konserterna visas även på Berwaldhallen Play, i SVT och på SVT Play, samt sänds internationellt genom EBU.

Tobias Ringborg är lika framgångsrik i operahus som på konsertestraderna – som dirigent, solist och kammarmusiker. Karriären inleddes 1994 då han vann det prestigefyllda Solistpriset. Samma år tog han solistdiplom vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Violinstudierna avslutades därefter på The Juilliard School i New York.

Som violinsolist har Ringborg gästat samtliga svenska symfoni- och kammarorkestrar och han har samarbetat med dirigenter som Gennady Rozhdestvensky, Neeme Järvi, Okko Kamu, Sakari Oramo och Daniel Harding. Till utländska meriter hör förstapriset i Concours International de Musique de Chimay i Belgien samt solist- och orkesterkonserter över hela Europa och i USA.

Ringborg inledde sin karriär som dirigent år 2000, då han vann han en dirigenttävling i Helsingborg, och har sedan dess framträtt med samtliga svenska och många skandinaviska orkestrar, ofta i den dubbla rollen som solist och dirigent. Han hyser en livslång passion för opera och debuterade 2001 som operadirigent på Folkoperan. Samma år debuterade han på Kungliga Operan och året därpå knöts han till Malmö Opera.

Han är en aktiv förkämpe för svensk musik, och har spelat in ett tjugotal skivor med kammarmusik och violinkonserter av företrädesvis svenska tonsättare. Han har alltjämt en aktiv karriär som violinist, och spelar på en Gagliano-violin, utlånad av Järnåkerstiftelsen. Tobias Ringborg har tilldelats Herbert Blomstedts dirigentpris av Kungl. Musikaliska Akademien, och 2011 invaldes han som ledamot av samma akademi.

Christian Ihle Hadland har etablerat sig som en utomordentligt skicklig pianist, vars känsliga, personliga och sofistikerade spelstil har tagit honom till världens mest prestigefyllda scener. Han uppmärksammades internationellt 2011 då han utnämndes till BBC New Generation-artist med engagemang hos alla BBC:s orkestrar och inspelningar för BBC i London.

Han avslutade sitt tvååriga uppdrag som solist i Beethovens andra pianokonsert under BBC Proms i en direktsänd konsert med Oslo-filharmonien och Vasilij Petrenko. Kritikerna hyllade Ihle Hadland för sin pärlande, utomjordiska klang. I Storbritannien har han även uppträtt med Hallé-orkestern, Kungliga skotska nationalorkestern, Skottlands kammarorkester och Manchester Camerata.

Han debuterade som femtonåring med Kringkastingsorkestret, norska radions symfoniorkester, och har sedan dess framträtt med samtliga ledande symfoniorkestrar i Skandinavien. Han har arbetat med ledande dirigenter som Sir Andrew Davis, Herbert Blomstedt och Thomas Dausgaard. Han är även aktiv som kammarmusiker och har sedan 2010 varit konstnärlig ledare för den internationella musikfestivalen i sin hemstad Stavanger. Han gjorde sin solodebut på Wigmore Hall i London 2013 och uppträder fortfarande regelbundet där, samt i återkommande gästspel på kammarmusikfestivalerna i Risør och Bergen.

Ihle Hadland är född och uppvuxen i Stavanger, började spela piano som åttaåring och skrevs tre år senare in som student vid Rogaland Musikkonservatorium i Stavanger. 1999 började han ta lektioner för professor Jiří Hlinka, både privat och på Baratt Due Musikkinstitut i Oslo.

Hannes Öberg har studerat kammarmusik vid Vadstena sång- och pianoakademi för sångpedagogerna Anders Düring och Monica Thomasson. Därefter studerade han vid Stockholms konstnärliga högskola för tenoren och sångpedagogen Erik Årman, där han tagit kandidat- och masterexamen.

Öberg debuterade 2014 som Don Juan i urpremiären för Niklas Brommares opera Min bror är Don Juan på Kungliga Operan. Därefter har han på både svenska och internationella scener sjungit roller som Valentin i Charles Gounods Faust, Ruthven i Heinrich Marschners Vampyren och Papageno i Wolfgang Amadeus Mozarts Trollflöjten. Våren 2019 och säsongen 2020/21 ingick han i den fasta solistensemblen vid Theater Kiel i Tyskland.

Säsongerna 2021–23 tillhörde han GöteborgsOperans solistensemble. I Göteborg har han gjort roller som Marullo i Giuseppe Verdis Rigoletto, Båtsmannen i Gösta Nystroems Herr Arnes penningar, och Barberaren i Richard Strauss Die schweigsame Frau. Han är även aktiv som romans- och oratoriesångare med bland annat Georg Friedrich Händels Messias, Gabriel Faurés Requiem, Wolfgang Amadeus Mozarts Kröningsmässa och Johannes Brahms Ein deutsches Requiem på sin repertoar.

Musiken

Ungefärliga tider

Elfrida Andrée har på senare år fått alltmer uppmärksamhet. Till 100-årsfirandet av allmän rösträtt 2021 framfördes på flera håll i Sverige hennes rösträttskantat: ett verk som är representativt för Andrée, såtillvida att hon utöver tonsättare också var verksam inom politiken.

Andrée växte upp i Visby i en liberalt sinnad familj med en pappa som – för övrigt inte olikt Ellen Keys pappa Emil – såg till att kringgå tidens regelverk och ge sin dotter en utbildning, trots att det stred mot vedertagen sed. 1857 fick hon examen som organist och tio år senare blev hon, som första kvinna i Europa, domkyrkoorganist i Göteborgs domkyrka.

Som tonsättare komponerade Andrée musik för orgel, kör, samt kammar- och symfoniorkester. Till de mest kända av hennes verk räknas orgelsymfonin i h-moll från 1890, i vilken hon på ett originellt sätt korsar franskt 1800-tal med drag av Felix Mendelssohn. Därtill skrev hon opera och melodram till texter av författare som Selma Lagerlöf, Esaias Tegnér och Gustaf Fröding, och gjorde sig dessutom känd som en av Sveriges första kvinnliga dirigenter. 1879 blev hon ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien, och 1895 mottog hon medaljen Litteris et Artibus.

Parallellt med musikerkarriären var Andrée politiskt verksam, och efter att ha läst den liberale filosofen John Stuart Mill formulerade hon sitt livs motto: ”Det qvinliga slägtets höjande.” Inspirerad av Mill medverkade hon som tjugoåring, tillsammans med sin pappa, till en lagändring som möjliggjorde för kvinnor att söka tjänster som organister. Två år senare fick hon till stånd ytterligare en ny lag, som innebar att kvinnor också kunde bli telegrafister.

Andrée lämnade efter sig över etthundra verk, vilka musikvetaren Eva Öhrström gjort ett ovärderligt arbete med att kartlägga. Den stora repertoaren till trots är det ännu många verk som varken är inspelade eller särskilt omskrivna. Glömska för stråkorkester och harpa från 1905 är ett sådant. Av det skälet är det förstås särskilt glädjande att Sveriges Radios Symfoniorkester uppför verket, och på samma gång fördjupar vår svenska musikhistoria.

Text: Hedvig Ljungar

Det var Nordens Paganini, den norska violinvirtuosen Ole Bull, som övertalade Edvard Griegs föräldrar att skicka sin femtonåriga son till det berömda konservatoriet i Leipzig. Institutionen hade grundats av Felix Mendelssohn just under Edvards födelseår, men då ynglingen skrevs in där var Mendelssohn död sedan länge, och hade efterträtts av en lärarkår som ofta beskyllts för mer av överdriven akademisk nit än verkligt konstnärskap. Grieg kom att avsky dem, revolterade så gott han kunde, och hävdade – knappast helt rättvist – att han lämnat konservatoriet lika dum som han hade anlänt.

Pianokonserten i a-moll från 1868 kom till i en lycklig tid för den då 25-årige Grieg. Året innan hade han gift sig med sopranen Nina Hagerup, och nu hade dottern Alexandra sett dagens ljus. Det var dags för en längre semester, med mycket tid för komponerande. Resan gick till Danmark, hustru och dotter parkerades hos svärföräldrarna i Köpenhamn, och Edvard jobbade på hos vänner utanför huvudstaden.

Verkets internationella ryktbarhet lät inte vänta länge på sig. Den ungdomliga charmen, den vackra långsamma satsen, och finalen med hardangerfelans karaktär så lätt och lekande överförd till konsertflygeln väckte kritikernas och publikens entusiasm så att till och med den notoriskt självkritiske tonsättaren kände sig styrkt.

Grieg fick möta Franz Liszt i Rom vid två tillfällen. Liszt var en mycket välvillig supporter som tidigare säkrat ett statligt stipendium för honom genom ett rekommendationsbrev. 1870 tog Grieg mod till sig och introducerade den nya pianokonserten för sin store mentor. Liszt spelade genast igenom den, briljant (men lite väl snabbt i första satsen, tyckte Edvard), och uttryckte sin stora förtjusning. Nära slutet upptäckte Liszt en detalj som väckte hans speciella gillande. Han utropade med all kraft, utan att avbryta spelet: ”G, g, inte giss! Fantastiskt! Den äkta svenska varan!”

Vad kan Norges store musikaliske son ha tänkt om det?

Text: Gunnar Lanzky-Otto

Daniel Börtz tar alltid ställning för ”den lilla människan” och hennes villkor i en värld präglad av våld och svårigheter. Han betecknar sitt konstnärskap som en strävan efter att gestalta ”det mänskliga” och ge det en musikalisk form, ofta med inspiration från litterära källor. Han har skrivit i de flesta genrer, med två dominerande huvudspår: de fjorton – hittills – symfonierna, och operorna, bland andra genombrottsverket Backanterna i regi av Ingmar Bergman, Marie Antoinette, Goya och Medea.

Börtz började komponera redan som barn: ”Så fort jag hade lärt mig läsa noter började jag också skriva noter.” Efter privat undervisning i teori och komposition kom han in på Musikaliska akademiens kompositionsklass 1963, med bland andra Karl-Birger Blomdahl och Ingvar Lidholm som lärare. De rådande idealen var modernistiska och antiromantiska, medan Börtz hade en stark förankring i en romantisk, symfonisk tradition. Han hyste en förkärlek för ”det vackra” och känslomässigt uttrycksfulla och fick därför söka sin egen väg för att hitta en balans.

Den tolfte symfonin bygger på en dikt av poeten, romanförfattaren och litteraturforskaren Kjell Espmark. Börtz tog här tydlig ställning i samband med krisen kring den så kallade ”kulturprofilen”. I sina texter tar Espmark ofta upp existentiella frågor kring minne, ansvar, längtan, rädsla och skuld. ”Karibisk kvartett” ur samlingen Det andra livet från 1998 fångar ett tema som berör Daniel Börtz. Så här har Sara Norling citerat Börtz i sin biografi:

– På något vis handlar det om dem som gått före oss, om dem som har lämnat osynliga och synliga spår. Hela den här osynliga kedjan av människosläkten har alltid fascinerat mig väldigt starkt, att vi bara är en liten, osynlig del i ett enormt sammanhang som hela tiden far framåt. Vi ska vara varsamma med det vi fått ifrån dem som gått före.

Espmarks dikt framförs av en barytonsolist i den andra av symfonins fyra satser, men den bildar en idémässig grund till hela verket, som uruppfördes 2014 i Berwaldhallen.

Text: Katarina Lindblad

Ungefärlig konsertlängd: 1 tim 30 min inkl paus

Lär dig mer om musiken! Lyssna på P2 Dokumentär om Elfrida Andrée.